mardrömen

början

Allt började när jag var om kring 10 år. Det sista jag minns var att jag gick över skolgården. Hela skolgården var täckt som av ett täcke av alla gott doftande blommor, dom är så fruktansvärt fina också. När jag gick över skolgården så sken solen och det fanns bara ett par stackmoln på den kristallblå himlen. Samtidigt som jag ökade farten för att börja springa för att komma ifatt den blonda flickan Ida, som är min bästa vän eller snarare var, så kom en outhärdlig smärta som spred sig genom kroppen. Helt plötsligt bland alla mina skrik så blev allt svart, becksvart. Jag tror jag svimmade då när jag tänker efter men jag vet ärligt inte det och särskilt inte då. Men det konstiga är att jag drömde eller jag tror det. Den var dock konstig för jag minns bara ett fåtal delar inte en hel berättelse. Drömmen spelades upp på skolgården. Alla stirrade på mig och backade ifrån mig. Jag vet inte varför. Jag ropade och frågade vad dom gjorde. Men då började alla skrika och springa bort från mig som jag var ett djur eller monster. När jag ställde mig upp var det som om jag inte nåde marken. Jag öpnade munnen och skrek....

                                                                                          ꧁꧂

Sen blev det som ett glapp. Sen mins jag bara att det går väldigt snabbt och att någon skriker ett skärande skrik som skär in i benmärgen. Ett skrik av ren skräck ett dödsskrik. Sen tyst, ett sista andetag som hörs. Det är knäpp tyst det känns som något hemskt har hänt. Sorgen ligger i luften sen hör jag någon som snyftar, jag hör sirenerna från en polisbil jag blir rädd och springer rakt ut i skogen bredvid skolan. Jag river mig i ansiktet och på kroppen. Det gjorde ont och sved.