Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 12

~Melissas POV, morgonen efter~

Jag knäppte snabbt sista knappen och riktade blicken mot spegelbilden framför mig.

Oversized röd rutig skjorta, svarta tights, svart beanie och ett guldigt kedjehalsband. Mitt hår lät jag ligga löst på mina axlar och sminkningen försökte jag få så normal som möjligt.

Mitt i mina tankar vibrera min mobil vilket fick mig att hoppa till och ta upp den för att svara. ''Hallå?''

''Hej, Felix här! Ehm.. jag står utanför nu.'' jag tittade ut genom det lilla fönstret bredvid mitt skrivbord, och som han sa satt han utanför på sin motorcykel.

''Kommer!'' sa jag och rusade ner för trappan, tog på mig mina Vans och öppnade dörren för att springa ut till Felix.

''Hej!'' skratta jag och kramade om honom, och Felix besvarade kramen snabbt. ''Hallå.''

''Ska vi sticka, men vi kanske blir lite tidiga...'' sa han tyst med blicken mot mig. Jag nickade till svar och satte mig bakom Felix.

''Vänta, hjälm!'' log han och vände på sig. I händerna höll han i samma svarta hjälm från igår. Hjälm=Bad hair day=sur Melissa=bad day... naah, don't think so. ''Men du har ju ingen hjälm...'' Mumla jag och försökte låta så sur jag kunde.

''Jag vill inte att du ska skada dig!'' sa han medan han putade lätt med underläppen. ''Men jag vill inte ha en förvuxen vindruva på huvet...'' sa jag tyst.

''Du får visst ha en förvuxen vindruva på huvet, för jag vill inte att du ska trilla av och slå ihjäl dig!''

~Felix POV~

Melissa suckade högt, tog tag i 'vindruvan' och drog den över sin beanie som ramade mjukt in hennes kinder.

''Nu åker vi!'' sa jag bestämt och satte på motorn.

''Mmm...'' mumla Melissa inne ifrån hjälmen.

*

~Troys POV~

Fan. Helvete. Skit. Fuck.

Den där nya killen har fan typ raggat upp Melissa. Min Melissa.

Sam, en av mina kompisar, skakade tillbaka livet till mig.

''Eyy...asså försök att få tillbaka henne istället för att försöka stirra hål på henne!'' log han medan hans vänsterhand låg tryckt mot min axel.

Jag nickade sakta och skulle precis ställa mig upp, men någon stog framför mig och kollade irriterat på mig. ''Tjena Sebbe!'' skratta jag och drog handen genom håret.

En kall hand drämdes in i mitt kindben, vilket fick mig att falla snabbt tillbaka på bänken.

''Vafan gör du?'' skrek jag och ställde mig svajigt upp. Allas blickar riktades mot mig och Sebastian, även Melissas.

''Vad tror du?'' röt han och tittade djupt in i mina ögon.

En hög harkling kom längre ner ifrån korridoren. ''Mr. Smith? Mr. Karlsson? Rektorns kontor...'' Jag vände blicken mot vår svenskalärare Alfons som stod med armarna i kors och bet otåligt på sin kära penna.

Jag orkade inte bråka, seriöst, så jag gjorde som han sa och gick så fort jag kunde mot expeditionen.

''Så unge Smith är lite avis, va?'' skrattade Sebastian som kommit ikapp mig. ''Håll käften skithög...'' mumla jag med sammanbitna tänder.

''Men du, vi kan ju få slut på Felix tillsammans. Jag gillar ju inte honom heller.'' sa han och la högerhanden över min bröstkorg för att få stopp på mig.

''Seriöst?'' ''Seriöst vad?'' Sebastians röst ekade över hela korridoren. ''Seriöst, varför vill du hjälpa mig? Du tänkte ju typ mörda mig igår?!'' röt jag medan jag försökte klänga mig ifrån honom.

''För att folk förändras. Jag förändras. Om du inte vill ha hjälp så fine, men jag tänker iallafall dränka den där jäveln om det är det som krävs...'' mumla han tyst och pekade mot Felixs håll.

Min blick följde hans finger och mina ögon fastnade på Felix som stod nära Melissa och skratta. För nära...

''Visst...''

~Melissas POV~

''Jag vet inte vad jag ska göra...'' mumla jag och tryckte igen skåpet med mina fingrar. ''Tängk om både Troy och Sebastian vill slå ihjäl mig?''

''Varför skulle de vilja det?'' sa Felix med en mjuk ton. ''För 1. Jag total dissade Sebastian när han visade sina 'true feelings' och 2. Troy tror typ fortfarande att jag var otrogen med Sebastian...''

Man såg hur Felix funderade lite på vad han skulle säga, eftersom hans blick fastnade nere i marken en stund.

''Men om du berättar för Troy att du inte var det?'' Jag tittade upp på Felix och log snett innan jag andades in genom näsan.

''Vad ska jag göra om han inte vill lyssna?'' ''Försök att inte visa för mycket hur ledsen du är.'' sa han tyst och ryckte lite löst på axlarna.

Jag nickade snabbt och vände mig om för att gå mot rektorns kontor och vänta på att Troy kommer.

~10 minuter senare~

Min blick flög upp mot Troy som kom lunkandes ut ur rummet med händerna i fickorna som om inget hade hänt.

''Hej...'' log jag, vilket väckte Troy ur sin trans och fick hans blick att höjas.

''Tja!'' mumla han och lyfte lätt på huvet, som om inget hade hänt.

''Troy! Jag vet inte var ifrån du fick att jag var otrogen? Men vad du än tror har jag aldrig varigt det...'' sa jag och försökte bara gå rakt på saken.

Troys blick fastnade i min och hans mun stod på glänt för att säga något.

''Ehm...Melissa, j-jag vet inte vad jag ska säga... '' Sa han tyst.

''Jag älskar dig, Troy...'' viskade jag tomt ut i luften med en tår rinnandes ner för min kalla kind.

------