Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 13

Tårarna rann som ett vattenfall och mina ben riktades mot utgången då jag sprang så fort jag kunde.

Troy hade inte svarat mig, utan tittade bara tomt in i mina ögon när jag sa att jag älskade honom.

Det är visst slut nu, på riktigt.

Jag vände på huvet då jag hade börjat närma mig dörren för att se om Troy fortfarande stod där.

Istället för att vara uppmärksam, var jag jädrigt osmidig och sprang rakt in i Felix.

''Melissa?'' Hans blick mötte min, men jag vek undan min blick och la ansiktet i händerna och brast ut i gråt.

''V-vad hände?'' viska han, satte sig upp vilande på sin ena arm och drog in mig tryggt i en kram.

''Piss och pannkaka...'' Felixs varma hand ströks över min rygg. Jag släppte taget om honom, ställde mig sakta upp på mina ben, som Bambi, och torkade snabbt bort tårarna från mina kinder.

''Jag vill bara hem...'' mumla jag krassligt utan att möta Felixs blick.

Han tog tag i min hand och drog med mig ut ur byggnaden, till motorcykeln. Utan något ord satte han på mig hjälmen, utan problem.

''Är du också sur...?'' sa jag tyst och tittade äntligen upp på honom, men han log bara. ''Nopp!'' Hans leende smittade av sig och jag fick lite ljus att leva för, kändes det som.

*

Tanken av att Troy, typ, har lämnat mig är ofattbar. Just nu sitter jag lika uppkurat i min säng som den dagen Kirsty var här. Men med Felix.

''Vad tänker du på?'' sa Felix tyst och strök handen på min högra axel, med blicken mot mig.

''Allt...''viska jag och drog in bena mot min kropp.

Jag tänkte på första dagen jag och Troy träffades, hur vår första kyss var där i soffan, den dagen vi badade med kläderna på och idag. Hur hans läppar inte ens försökte forma sig efter de fyra simpla orden, 'jag älskar dig med'.

Jag la huvet på Felix axel och andades snabbt ut. ''Fan...'' Felixs hand lämnade snabbt min axel, vilket fick mig att lyfta på blicken och möta Felix stora blåa ögon.

''Vad...?'' sa jag tyst och drog handen över min våta kind för att få bort tårarna.

Felix satt där. Bara sådär och log. ''Vill du göra nått som kan muntra upp dig?'' viska han. Jag nickade sakta och log lite snett.

Felixs hand letade sig runt min nacke och lutade sig sakta fram. Våra läppar möttes i en mjuk kyss och jag la sakta min lediga hand på hans kindben och strök med fingret sakta.

*

~Troys POV~

''Hur ska vi börja?'' mumla Sebastian medan han drog med sig väskan innanför dörren. ''Ja, varje dag går de alltid till Melissas skåp...''

''Då börjar vi där!'' Sebastian gick mot längan med skåpen framför oss och med mig i släptåg, upplyst med hjälp av ficklampan i mina händer.

Framme vid hennes skåp drog Sebastian snabbt upp en kabelsax och försökte få upp låset, tog i för kung och fosterland, men lyckades inte.

Jag suckade tungt och ryckte kabelsaxen ur Sebastians händer och klippte upp låset som att klippa i ett papper.

Från Sebastians läppar slank en tyst suck ur, medan hans blick var riktad mot skåpet. ''Skynda...'' sa han ivrigt till sig själv medan han tog ut en kniv ur väskan.

''Woaw... vad gör du?'' viska jag med blicken oroligt mot den glansiga brödkniven.

''Jag gör slut på två små turturduvor...'' log han med ett äckligt flin på läpparna.

------

Dun dun duuuun....😂❤️ OMG!!! Tack för freaking 1.8 K reads👏😱❤️ Ni betyder allt!

-L