»f.s« I Miss You

Kapitel 20

**Felix Perspektiv**

Jag hör steg i trappan men jag ignorerar dem och fortsätter mitt stirrande in i datorn framför mig. Jag vet inte ens varför jag gick upp, jag hörde dem ända ner till köket där jag satt tidigare. Jag antar att jag bara kände mig tvungen just då. Jag ville inte tro att det var sant när jag hörde det dunkande ljudet och jag ville absolut inte tro att det var sant när jag kom in i rummet och såg Oscars kropp över henne.

"Jag hör av mig." Jag kollar mot dörröppnningen ut från köket och ser Alicias rygg som just nu också har ett par armar över sig. Armarna försvinner och jag hör hur dörren öppnas och stängs. Jag vänder snabbt tillbaka blicken till datorn. Jag hör försiktiga steg som går in i köket men jag struntar i att kolla upp. Jag kan prata med henne utan att kolla på henne.

"Helt jävla otrolig, det är vad du är." Säger jag. Fortfarande utan att slita blicken från skärmen. "Jag trodde att sådana där händelser gav men för livet. Mig kunde du knappt hångla med utan att må dåligt, typ. Vi har känt varandra i hela våra liv. Honom kan du knulla med efter att ha träffat honom typ tre gånger."

"Lägg av!" Utbrister hon och jag kollar upp. Hon gråter.

"Varför då ens?" Frågar jag. "Jag gillar dig, Alicia. Jag gillar dig men du gillar Oscar, hur tror du det känns för mig när du bara går och ligger med honom?"

"Det var inte så!" Säger hon upprört och slår näven i bordet. "Jag gjorde det för att jag behövde någon som inte visste vad som har hänt mig. Jag försökte med Adam men han var alldeles för försiktig och frågade massor och jag klarade inte av det. Du skulle ha gjort samma sak. Oscar frågade inte. Han gjorde bara det han skulle."

"Hur vet du att jag inte skulle gjort det?" Frågar jag och reser mig upp.

"Du skulle inte ens ha velat. Du sa ju det själv, det kan aldrig bli mer än kyssar emellan oss och du vill inte starta något du inte kan avsluta." Säger hon och drar händerna över ansiktet.

"För det kan inte det. Du skulle aldrig klara av den press du skulle få på dig ifall du var min flickvän. Du är svag som det är så hur skulle du då känna om du fick en himla massa hat från våra fans? Jag förstår inte ens hur Oscar kan göra såhär mot dig när han själv vet att han inte kan ingå något förhållande. Det går inte och det måste vi alla acceptera." Säger jag och går närmare henne. Hon skakar på huvudet och vänder sig mot dörren.

"Vem har sagt att jag vill ha ett förhållande? Vem har sagt att jag behöver ett öppet förhållande om jag nu vill ha ett förhållande?" Frågar hon. Hon kollar snabbt på mig och skakar på huvudet. "Jag vill bara känna mig älskad. Jag vill bara veta att det finns folk där för mig när jag behöver dem. Jag behöver ingen pojkvän för det, jag behöver en vän." Säger hon innan hon lämnar rummet och springer uppför trappan. Jag själv vänder mig om igen och sätter mig ner framför datorn. Jag skrollar igenom Twitter för hundrade gången innan jag fiskar upp min telefon och slår in Omars nummer. Jag trycker telefonen mot örat och väntar på hans röst.

"Ja det är Omar." Säger han på andra sidan. Jag harklar mig innan jag pratar.

"Jag har bara en liten fråga." Säger jag.

"Jaså tjenare Felix, fråga på."

"Vad ska jag göra när tjejen jag är kär i ligger med en av mina bästa vänner?" Det brister för mig och jag snyftar högt i telefonen.

"Felix, vad pratar du om? Vad händer?"

"O-.. Oscar. H-.. Han och Alicia. Jag vet inte vad jag ska göra."

"Oscar och Alicia? Jag trodde han höll på med hon tjejen i hans klass."

"Jag trodde också det men nu var det väl inte så."

"Hur vet du att de låg? Ligger?"

"Jag gick in. Jag gick in och jag såg dem."

"Gick du in när de hade sex?"

"J-.. Ja. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sa till henne att jag gillar henne."

"Sa du till henne att du gillar henne?"

"Måste du upprepa allt jag säger?" Jag skriker nästan och jag kan tänka mig att han ryggar till där på andra sidan. "Jag gick in när de låg och när han hade gått härifrån så sa jag till henne att jag gillar henne och att det känns jobbigt att se att hon håller på med min bästa kompis. Hon skyllde på den där gången i skogen när vi kysstes och jag sa att det inte gick för att jag inte vill starta något jag inte kan avsluta."

"Kysstes ni i skogen?"

"Du hjälper inte."

"Förlåt, men det här har aldrig hänt mig så jag har ingen aning om vad du ska göra."

"Jag gillar henne jättemycket." Viskar jag. "Jag vet inte vad jag ska göra ifall hon inte gillar mig tillbaka. Ska jag ge upp eller ska jag kämpa?"

"För att vara logisk så borde du ge upp men du gillar henne verkligen så du borde kämpa."

"Tack, Omar. Förlåt för att jag störde."

"Du störde inte. Du stör aldrig, jag finns här om du behöver prata. Det är vad vänner är till för."

"Tack."

"Ingen orsak, hejdå."

"Hejdå."

Jag sänker telefonen och lägger den på bordet innan jag slår ner huvudet i bordet och blundar medan jag försöker lugna ner mig. Alla tjejer brukar gilla mig, varför är hon så speciell? Varför gillar inte hon mig?