Jaha ett år hade gått. Allla var nu 16 (alltså Felix Omar och dem andra tjejerna). Jag hade inte haft någon som helst kontakt med Felix förutom i skolan. "Gumman är du klar?" Ropade mamam från nedervåningen. Jag hade en lång rosa klänning med klackskor. Smokey eyes gröna och ljusrosa fast väldigt stark ändå. Ill rosa neonskrikig rosa nagellack. "Ja!" Svarade jag. Man brukar ju annars ha en kille med pö balen om man är tjej, men jag har ingen. Jag är ensam ikväll. Förutom Hanna,Bella och Emelie då. Jag öppnade dörren för att gå in till bilen men där stog en väldigt snygg klädd kille. Jag såg inte huvudet. "Ehm....?" Sa jag. "Josefine," sa killen och kollade upp bedjande på mig. "Felix?" Sa jag. "Ja vem annars Jossan?" Sa han. Jag slängde mig i hans armar. Vi gick tillsammans till balen. "Felix?" Frågade jag. "Aa?" Sa han och stannade. "Varför kom du tillbaka till mig?" Frågade jag. "Ehm ehm jo hehe....." Sa han. "Glöm det!" Sa jag glatt och började gå. "Josefine k...." Hörde jag innan allt började. "Väljommen, Josefine och Felix!" Sa någon. "Tack!" Sa jag. "Do now IF I am wrong, då now IF i self. " någon sjöng låten. "Hejj!" Sa Nicole. "Låt bli mig Nocki!" Sa jag. "Aldrig!" Skrattade hon. "Josefine?" Frågade en kille högt. "Aa?" Frågade jag. "Jag är så jävla fucking kär i dig!" Sa killen. Jag såg i ögonvrån hur Felix ögon vattnades. "Jaha, tyvärr men jag är här med någon annan!" Sa jag kaxigt. ~en månad senare~. Baby i dont a bay so gonna give you home i dont giva a heart a break. "Snälla josefine sluta sjunga!" Sa jag irriterat till Nathalie. "Men okej" sa hon. "Hejdå!" Sa hon när vi kom till hennes hus. "Hejdå!" Sa jag. Jag gick över vägen, hälften. Jag hörde ett "akta" men jag kände bara en knuff och hur allt blev svart. ~Felix~. Jag satt nu i en sjukhus säng bredvid min älskade Josefine. Jag försökte putta i undan henne men jag blev själv påkörd också och det gör fruktansvärt ont.
