Den oväntade kärleken

Födseln

-Cassandras perspektiv-

''Ajjjjj!!!!! Mamma, mamma!!! Vad är det som händer?? Varför rinner det där nere??''

Cassandras mamma kommer in springandes in till Cassandras rum.

''Gumman, vad är det? Varför skriker du mitt i natten?? ''

''Det rinner!!!''

''Du föder!! Upp fort ur säng och ta på dig kläderna, men var försiktig. Klara du dig själv att ta på dig eller ska jag hjälpa dig?''

''Ja, jag ... aj... tror det!''

''Gå det bra om jag gå ner och gör ordning frukost, som vi ska ha med oss till BB?''

''Ja, det gåååår!!! Aj, fan vad ont det gör!!''

Jag hoppar ur sängen och tar på mig mina mjukisbyxor och den röda tröjan som jag hittade i bilen som jag vaknade i. Jag känner mig stressat och chockad. Och ARG!! Hur kan detta hända?? Jag är inte gravid och jag ska inte födda. Jag ska inte och jag vill inte.

Jag går ut från mitt rum. När jag kom ut från rummet så halkade jag i nåt och slog i huvudet i dörren och så blev det bara svart.

-Felix perspektiv-

''Vi ska till L.A''

''Du sa vad''

''Vi ska till L.A''

''OOOOMMMGGGG!! OMG!! OMG!! OMG!!! OMG!!! HERREGUD!!! Du skoja!! Du skoja!!''

''OMG, det är helt otroligt.

-Cassandra-

''Vad bra att du har tagit på dig dina kläder. Kom

När jag vaknar upp så ser jag mamma, två sjuksköterskor och en barnmorska. Ena av sjuksköterskorna skriver i papper och hon andra känner på min handled. Det se ut som att hon känner efter min puls. Barnmorskan pratar med min mamma. Jag hör inte så direkt mycket av det dom pratar om. Plötsligt vänder barnmorskan sig mot mig och ser att jag har vaknat och börjar prata med mig.

''Hej Cassandra, har du vaknat?''

''Ja, jag tror det. Vad var det som hände?''

''Men gumman, minns du inte? frågade mamma''

''Nä eller jag vet inte''

'' Du fick värkar, eftersom du är gravid och då trodde vi att du skulle föda. Men det är inte än, förklarade mamma.''

''Men du kommer föda, det är snart dags, berättar barnmorskan.''

Sjuksköterskorna hälsade på mig och gick iväg med papperna med mina uppgifter.