Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 14

~Felixs POV~

''Nej...jag kan inte...'' mumla Melissa tyst. ''Va? Varför?'' Svarade jag medan jag kollade in i hennes stora ögon.

Hon gav mig jag-tror-du-redan-vet-blicken och drog bort huvet en bit från mig innan hon vände blicken ner mot marken. ''Förlåt...'' Kved Melissa.

Jag log snett och tittade bort mot dörren. ''Jag kanske ska gå?'' sa jag och kramade snabbt om hennes lilla kropp innan jag började bege mig bort och sätta på mig skor, ta mina saker och sticka.

~Melissas POV~

Shit. Min hjärna håller på att miffa upp mig.

Jag klarar inte av att vara otrogen, på riktigt nu då, efter hur Troy reagerade förut. Min mobil som låg nere i köket vibrerade som om den hade epilepsianfall, vilket kändes ganska nödvändigt att svara på.

''Hallå?'' Troy. Han grät.

[M-Melissa T-Troy]

M- Herre gud, Troy? Vad har hänt?

T- f..förlåt. Jag klarar inte av detta längre! Jag älskar dig, och jag märkte inte det förens nu hur mycket du betyder för mig...

M- ...jag... asså Troy, jag vet inte vad jag ska säga....

T- du behöver inte säga något all. Bara... förlåt.

Han la snabbt på. Wft?

-Nästa dag-

Mina steg flög nästan över korridorens plast till golv, jag var sen, självklart. En grupp av människor stod ihoplimmade vid mitt skåp en bit ifrån. "Flytta på er..." mumla jag högt och försökte maka mig genom folkgruppen.

Folk skingrade sig och jag höjde blicken för att se vad som var 'fel' på mitt skåp.

Framför mig ser jag rektorn stå med en kniv i högerhanden. "Mrs. Oliver. Kan du förklara detta?" Hans blick sög musten ur mig. Vad ska jag göra?

"Va? Den är inte min!" röt jag, men ångrade direkt mitt val till ton då rektorn harklade sig högt och höjde hakan lite.

"Ja, men den låg i ditt skåp... Kom med mig." muma han och la handen på min rygg och börja dra ut  mig ur folkskingringen. Tack gode gud...  

Vi gick snabbt genom korredoren och in i rektorns kontor. Helvete.

- Sbastians POV -

Mitt i mina tankar hörde jag ett tyst mumme bakom ryggen, jag väde mig om och där stod en snörvlande Melissa. "Va...Vad har hänt?" sa jag snabbt och la ena min hand på hennes axel. 

"Jag...jagblev avs.." hon mumla allderles för tyst för mig att höra, så jag rynkade lätt på pannan och tittade in i hennes rödsprängda ögon. 

"Va?" viska jag i ett försök att på henne att prata igen. "Jag blev avstäng..." Vänta....

JAG FICK FÖR I HELVETE MELISSA AVSTÄNGD! Det var ju fucking Felix vi skulle få avstängd, inte Melissa.

"Ehm...har du sätt Troy?" viska hon och torkade bort två små vilsna tårar som rann sakta ner för hennes kind. "Nej!" sa jag hastgt och började gå mot mattesalen. Melissas blickar i ryggen var jag tvungen att försöka glömma, men det är svårt.

Jag visste att han var där, men jag vågade ärligt talat inte säga det till Melissa. Allt är förstört.

-------