V Ä R D E L Ö S

Del 28

"Sååå.." Började Jordan och blinkade överdrivet med ögonen. Vår lektion hade precis slutat och vi gick i korridoren.
"Såå.. det kan ha hänt igen." Sa jag och fortsatte gå mot våra skåp.
"Fortsätt." Sa Jordan och vevade med handen som tecken på att jag skulle berätta varje liten detalj.
"Och jag är så lycklig just nu. Men samtidigt så är jag rädd."
"Varför är du rädd?" Frågade Carro.
"För att det ska vara för bra för att vara sant. Jag har ingen ork att bli krossad igen, inte efter allt som har hänt. Och då menar jag inte bara det med James, jag menar allt." Sa jag och sänkte huvudet när pappa kom upp i mina tankar.

Saknaden efter honom var fortfarande enorm. Det var som jag hade ett hål i mitt hjärta som aldrig skulle läka. Min pappa. Min älskade pappa. Som ligger begravd och kommer aldrig mer att finnas i mitt liv.

"Men älskling." Hörde jag Jordan säga samtidigt som båda två kramade om mig hårt. Jag hade inte ens märkt att jag hade börjat gråta.
"Förlåt, det var inte meningen att börja gråta." Sa jag och torkade bort tårarna på mina kinder.
"Säg aldrig förlåt. Du har inget att be om ursäkt för. Du har all rätt att vara ledsen. Det är fortfarande ett färskt sår i ditt hjärta, trots att det har gått några veckor. Men det kommer ta tid att läka. Och du ska veta att vi kommer finnas här genom varje jobbig tid. Du har all rätt att visa vilka känslor som du känner inombords framför oss. Vi kommer aldrig någonsin döma dig." Sa Carro och Jordan nickade instämmande. 
"Jag förtjänar inte er." Sa jag tyst och fortsatte torka bort dom envisa tårarna som inte slutade rinna.
"Allt bra som händer i ditt liv nu, det förtjänar du. Du om någon förtjänar att för en gångs skull att må bra. Så ta vara på detta, jag kan se på mils avstånd hur mycket du tycker om honom, och han dig." Sa Carro.
"Jag kan lova dig, på heder och samvete, att han kommer få med mig att göra om han så mycket lägger sitt lillfinger på dig." Sa Jordan och höll handen för hjärtat.
"Jag hjälper till med det." Sa Carro och jag skrattade till.
"Hjälper till med vad?" Hörde vi en välbekant röst säga.

Liam. Honom hade jag inte sett på ett par dagar. Jag vände mig om och slog armarna om honom. Han kramade mig tillbaka och släppte sedan.
"Hur är det?" Frågade han när vi släppte kramen.
"Helt ärligt. Jag mår så jävla bra." Sa jag och torkade bort den sista tåren.
"Säker på det? Du ska inte gråta om du mår bra." Sa han och skrattade till. Jag slog retsamt till honom på armen och skrattade jag med.
"Jag fick bara ett moment innan. Du vet om.." sa jag men stoppade mig själv. Jag skulle aldrig kunna nämna pappa högt utan att gråta igen.
"Sasha, jag förstår, du behöver inte förklara dig." Sa Liam och la sin hand på min axel.
"Här kommer din 'jag mår bra'- anledning Sasha." Sa Jordan och jag kollade åt det hållet hon kollade på.

Han gick med sitt gäng genom korridoren och skrattade. Han hade inte sett mig än, men dom gick mot oss. Han kollade upp och mötte min blick. Han började le men leendet sjönk och en bekymrad blick tog plats på hans ansikte. Jag tittade tillbaka på honom med samma ansiktsuttryck som han hade. Jag drogs ur min trans av Liams röst.
"Så jag antar att allt har löst sig." Sa han och lyfte på ena ögonbrynet och log lurigt.
"O ja." Sa Jordan när jag inte svarade.
"Jag berättar sen." Viskade jag för Aaron och hans kompisar var nästan precis framför oss.

"Hur är det?" Frågade Aaron när dom var framför mig.
"Va?" Frågade jag och kände hur Aaron tog min ena hand.
"Du ser ut att ha gråtit." Sa han och drog mig närmare honom.
"Jaha, nä jag är okej." Sa jag och fick ett leende tillbaka. Han lutade sig ner och kysste mig lätt, mitt framför alla. Jag måste erkänna, det kändes så in i helvetes bra. Jag hade varit rädd att han skulle ta avstånd när vi sågs av andra i korridorerna, men nu är det han som kysser mig framför alla. Han släppte mig men höll fortfarande i min hand.
"När slutar du?" Frågade han.
"Tjugo i fyra."
"Då ses vi då." Sa han och gav mig en snabb puss innan han och hans gäng gick iväg.

"Vänta lite nu. Han går väl i vår klass?" Frågade Jordan och jag nickade som svar.
"Varför frågade han då när du slutar?"
"För vi-" sa jag och pekade mellan oss fyra. "-har franska i eftermiddag, och det har inte han." Hon gav mig en 'aha' blick och sen gick vi allihopa tillsammans till vår nästa lektion. Jag stannade till och tog tag i Liams arm.
"Kom." Han nickade och vi gick in tillsammans in i ett tomt rum.

"Vad händer Sasha?" Frågade han.
"Jag vill inte att du ska tro att jag lekte med dig och dina känslor. Du ska veta att du betyder så mycket för mig. Jag hatar mig själv för att jag inte kände samma som du kände för mig och att jag krossade ditt hjärta. Liam.." mer hann jag inte säga förrän han satte sin hand framför min mun.
"Sasha jag vet. Du kan inte tvinga fram dina känslor för någon. Dom kommer och går som dom vill. Visst det sög lite att du inte kände samma för mig men jag är glad oavsett, för jag får ändå ha dig i mitt liv. Som min bästa vän. Jag så glad för din skull att du har hittat någon som tycker om dig så mycket som han. Jag kan se det på hur han tittar på dig. Han är störtkär i dig." Sa han och gav mig ett äkta leende. Jag log tillbaka och kände hur han drog in mig i en kram. Han släppte mig och gick mot dörren.
"Kom nu, vi får inte missa lektionen."

***

"Då vet ni att uppsatsen ska vara inne nästa vecka." Sa vår lärare innan klockan ringde och alla började packa ihop sin saker.
"Carro vi måste skynda oss, mamma kommer slakta oss levande om vi kommer försent." Sa Jordan och slängde ner sina saker i sin väska. Jag kollade konstigt på henne.
"Vi ska till mormor och äta. Och ja, hon äter alltid kvällsmat så jävla tidigt." Sa hon för att klargöra. Jag nickade och skrattade till och tillsammans gick vi snabbt ut från klassrummet.

Jag blev stoppad av någon precis utanför klassrummet. Denna någon var Aaron. Han stod lutad mot väggen med ett charmigt leende på läpparna. Jag vände blicken mot Carro och Jordan som stod och tittade på oss.
"Ehm. Vi ses imorgon." Ropade jag efter dom och dom skrattade bara och gav mig en slängkyss. Jag log som ett och lutade mig mot hans bröstkorg. Han la sina händer på mina höfter och satte sin haka på mitt huvud. Jag la mina händer på hans bröstkorg och lutade mig lite bakåt.
"Hej." Sa jag fick en mjuk kyss tillbaka som svar. Någon stötte i mig så jag släppte Aaron och tittade bakom mig. Där stod Casey och tittade äcklat på mig. Megan, Brianna och April stod bredvid henne med armarna i kors och gjorde äcklade ljud.

"Gör inget dumt" hörde jag Aaron viska i mitt öra. Jag vände mig mot honom igen och slog armarna runt hans hals och tryckte mina läppar hårt mot hans. Jag kände hur han skrattade mot mina läppar men kysste mig tillbaka. Jag släppte hans läppar och kollade bakom mig. Dom stod kvar men fnös och vände på klacken och gick stöddigt iväg.
"Du startade precis tredje världskriget, du vet det va?" Sa han och och jag ryckte bara på axlarna.
"Du är galen." Fortsatte han och tog min hand och ledde mig ut till hans bil.
"Ska jag köra dig hem?" Frågade han när han hade låst upp bilen.
"Om du vill." Sa jag och blinkade överdrivet med ögonfransarna mot honom. Han skrattade och öppnade bildörren vid förarsätet och nickade mot mig att jag skulle hoppa in. Jag öppnade dörren på min sida och hoppade, dock väldigt osmidigt, in. Aaron skrattade åt mig vilket gjorde att jag sträckte ut tungan åt honom.

Han lutade sig mot mig och pressade sina läppar mot mina innan jag ens hann blinka. Han höll sin hand på min kind och fortsatte massera mina läppar med sina. Han avslutade dock kyssen nästan direkt och satte sin panna mot min. Jag släppte ut ett andetag och öppnade ögonen. Han hade redan blicken på mig vilket fick mig att rodna.
"Vad?" Sa jag och satte en hårslinga bakom örat.
"Du är bara så jävla fin." Sa han och satte sig till rätta i sätet innan han startade bilen och backade ut från parkeringen. Hans hand vilade på mitt lår hela bilresan och jag blev helt varm i kroppen varje gång han la tillbaks handen efter att han växlade.