Halfway to hell {Foscar&Ogmar}

Fest!!

Oscars POV:

Klockan var 20.00 och lägenheten var redan full med folk. Jag vet inte om denna festen kommer bli bra eller inte men alla andra verkar ha kul. Så varför kan inte jag ha det?? jo för att jag aldrig har varit på en riktig fest förut. Jag måste försöka leta upp Felix. Jag klarar inte detta.

Jag trängde mig förbi alla som stod hoptrycka i hallen. Jag spanade ut i köket. Där var Felix. Jag trängde mig vidare och kom faktiskt fram utan att ha slagit någon.

- Felix kom fort. Jag drog i hans arm

- och vem är det här då??

Först då märkte jag att det stod en annan kille och pratade med Felix.

- aa det är Oscar. Min pojkvän. Sa Felix. Oscar detta är Simon. Mitt ex. Det sista sa han lite tystare som om han inte ville att jag skulle höra det. Trots att det var mig han pratade med.

- okej. Mumlade jag tillbaka.

- han är lite blyg. Förklarade Felix.

Jag drog Felix i armen igen.

- kom då. Sa jag ganska tyst. Inte för att det skulle höras så tydligt med tanke på att musiken var väldigt hög.

- nej Oscar vänta lite. Felix ryckte sig loss.

Jag suckade och gick därifrån. Han ville inte ha mig där. Det var en sak som är säkert. Jag fick tillochmed en känsla av att han skämdes över mig. Jag gick och kollade ner när jag gick in i någon. Jag tittade upp och möttes av en syn som nästan fick mig att svimma. Måns!! Helt plötsligt var jag allt ifrån blyg.

- va fan gör du här???!! sa jag kaxigt.

- va fan gör du själv här??! Undrade han minst lika kaxigt.

- jag bor här!! svarade jag.

Han kollade lite på mig och sa sedan:

- jasså bögen har fått lite vänner. Så trevligt. Sa han med en äckligt släpig röst.

- och den fula grisen har inga vänner kvar. Svarade jag kallt.

Måns såg lite förvirrad ut. Han var nog inte van vid att någon kaxade upp sig mot honom.

- du! jag är så jävla trött på allt du har gjort mot mig!! du gjorde det som verkligen sårade mig. Du lämnade mig. När jag behövde dig som mest. Och om du inte lämnar mig ifred inom 1 minut slår jag dig till döds.

Måns tittade chockat på mig.

- det skulle du aldrig göra. Nu lät han inte så hotfull och släpig längre. Nu hade han den där rösten som han brukade ha förr. När vi var vänner.

- testa mig!! Svarade jag. Lika kallt som förut.

Men Måns flyttade sig inte. Jag höjde handen och slog honom hårt i ansiktet.

- ska du dra härifrån eller ska jag fortsätta. Du väljer själv!!

Han sa inget bara stod där. Som om han ångrade allt han gjort och ville att jag skulle slå honom så att vi blev kvitt. Men det kunde han ju drömma om. Vi blir aldrig kvitt. Hur mycket jag än slår honom. Mina ärr kommer aldrig att läka. Efter allt han gjort. Jag smällde till honom igen. Skuldkänslorna kom krypande. Jag boxade honom i magen. Så som han brukade göra på mig förr. Sedan sa jag:

- försvinn härifrån nu!! och om du inte gör det anmäler jag dig till polisen.

Måns vände sig om och gick sakta därifrån. Med blod rinnandes från nästan. Han stannade och sa: