Min bästa vän är en varg

Kapitel 1

- Alicia! Alicia vakna nu, du kommer missa bussen annars!

- Jaaa, jag är vaken! Herregud.. Sluta skrik

Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig. Det va måndag och skola igen. Jag kände verkligen inte för att gå till skolan idag. Vi skulle ha ett matteprov som jag inte hade pluggat till.
Jag suckade och klev upp från sängen, tog på mig min svarta tjocktröja med vargtryck på ryggen och ett par svarta jeans, packade ner allt jag behövde i ryggsäcken och gick ner.
- Jag har gjort en macka till dig, det finns juice i kylskåpet! Jag måste åka nu, vi ses ikväll.
Pappa pussade mig på pannan och sen hörde jag hur dörren öppnades och stängdes.
Jag gick in i köket och tog fram juicen från kylskåpet. Solens varma strålar söktes sig in i genom fönstret och bländade mig när jag satte mig vid köksbordet.
Okej, jag måste bara ta mig igenom skoldagen och sen får jag gå ut i skogen.
När jag var klar gick jag och borstade tänderna, tog ryggsäcken och gick ut genom dörren.
Det var Maj och solen värmde mer och mer för varje dag som gick.
Jag heter Alicia. Alicia Berglund.
Jag är 15 år och bor i Kittelfjäll, det ligger lite utanför Vilhelmina, med min pappa.
Min mamma dog i Cancer när jag va 10. Jag tänker på henne varje dag.
Jag gick ner för den lilla grusvägen som ledde från vårt hus till den stora vägen.
Fåglarna kvittrade och jag kunde höra åns forsande vatten.
Jag klev på bussen och satte mig vid en fönsterplats. Jag lutade huvudet not rutan och såg hur skogen svischade förbi.
Jag går bara i skolan måndagar, tisdagar och onsdagar. På torsdagar och fredagar blir jag undervisad hemma av Anita som är lärare och pappas kusin.
Jag klev av bussen och gick över den lilla skolgården. Det var en varm dag och jag såg hur Philip kom emot mig.
Philip är också 15, han går i min klass och vi har känt varandra sen vi lärde oss krypa. Han är min allra bästa vän och jag berättar allt för honom. Han kom fram och gav mig en kram.
- Tja, har du pluggat för matte provet nu då? Frågade Philip
- Hej, lite grann, men du vet ju hur jag är, hellre skogen än plugga! Svarade jag
Philip skrattade till.
- Ja, jag vet hur du är, kom nu, annars kommer vi försent.
Vi skyndade oss in till korridoren. Jag öppnade skåpet och la in min ryggsäck, tog ut mina matte saker och stängde skåpet.
Resten av dagen var seg. Efter matte provet hade vi biologi, sen svenska, lunch, SO och sist bild.
Jag kände en stor längtan att få gå ut i skogen hela dagen. När jag hade städat på bilden sa jag hejdå till Philip och skyndade mig till bussen.
Än en gång satte jag mig vid en fönsterplats.
I Kittelfjäll är det nästan bara skog, fjäll och sjöar.
Jag älskar skogen, när jag var 12 började jag tillbringa mer och mer tid i skogen. Det var som en dragningskraft, det var som att skogen ropade på mig.
En dag, när jag var nere vid ån, så hörde jag ett brak på andra sidan ån.
Jag tittade upp och såg en stor, vit varg gå o nosa i blåbärsriset. Jag stirrade fascinerat på vargen. Jag backade sakta bakåt och råkade trampa på en sten så att den föll med ett plums i vattnet.
Vargen lyfte på huvudet och jag mötte dess gula ögon. Vi hade ögonkontakt i några sekunder innan vargen vände och sprang tillbaka in i skogen.
Jag vet att vargen vakar över mig och jag kände på mig att vi kommer träffas igen.
När jag kom hem var jag ensam i huset. Pappa jobbar till sju idag. Jag slängde ryggsäcken i hallen, gick in i köket och tog fram de torkade renköttet, skar upp några bitar och gick upp på mitt rum.
Jag bytte om till skönare kläder och sprang ner till hallen, satte på mig skorna och gick ut.
Äntligen. Skogen.
Jag låste dörren och sprang ner på den lilla grusvägen, över den stora vägen och in i skogen.
Jag flög över stockar och stenar. Skogen svischade förbi mig när jag sprang. Jag kände mig så otroligt fri.
Plötsligt såg jag någonting bredvid mig. Det var något stort och vitt som sprang vid min sida.
Jag vände på huvudet och såg vad det var.
Vargen.
Jag blev rädd, men jag fortsatte springa.
När jag kom fram till ån stannade jag och skrek rakt ut.
- WOOOOOOOOHOOOOO
Det var som ett ylande ljud.
Vargen slöt upp vid mig. Den såg rakt in i mina ögon.
Jag gick sakta fram till den. Det var som att jag visste att den inte skulle göra mig illa. Jag sträckte fram handen och kände hur vargens lena päls.
Jag tog bort handen och vargen vädrade i luften, vände och sprang tillbaka till skogen.
Jag stod kvar, chockad över det som precis hände.
Jag rörde vid den. Jag klappade den. Jag klappade vargen som jag såg den där dagen vid ån.