kapitel 4

171 7 2
                                    

Martin började springa. Han slängde en blick bakom sig och såg att förföljaren sprang väldigt klumpigt. Martin genade över torget till tunneln under tågstationen. Det var bäcksvart i tunneln och Martin såg ingenting, han hörde stegen efter sig. Han trycker sig mot väggen och hör stegen passera precis bredvid sig. Han tryckte sig ytligare lite till väggen. Sedan hörde han stegen försvinna. Martin sprang åt motsatta hållet, upp till tåg stationen han köpte en biljett till gatan Hammarkullen, där han bodde. Martin satte sig med utsikt genom fönstret, mittemot honom satt en tant med en blå kofta, grön blus, runda glasögon, en mössa och en grå handväska i knät. Martin tog upp sin iPhone och sände ett sms till sin flickvän;

Hej!

Bara så du vet så kommer jag inte kunna göra något i veckan!

Martin = )

Just då plingade det till.

"Station Gråvalla!"

Martin hoppade nästan till när han såg en kille med Svart munkjacka och keps.

Det var han som förföljde Martin!

Martin reste på sig och gick fram till konduktören.

"Vill du få extra lön?" frågade Martin.

"Vad kan jag stå till tjänst med?" sa konduktören

"Du ser den mannen med svart luva... ta reda på vart han ska av och berätta det för mig. Så får du 50 spänn av mig."

"Visst"

Några minuter senare kom konduktören fram.

"Han bor i Stenvallen".

Martin gav honom hans 50.

Strax där efter ropades det ut i högtalarna.

"Hammarkullen!" Martin steg av.

Martin låste upp dörren. Han tog en kopp kafé och en smörgås med ost på. Han slog upp sin silvriga mac-dator och sökte på 1973.

Det kom upp en artikel om en drunkningsolycka och namnet på reporten gjorde så han nästan tappade hakan.

Mördarens hämdTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang