Blind love » foscar

1

"Godmorgon hjärtat." viskar jag försiktigt i Felix's öra. Jag tvinnar en hårslinga runt mitt finger och han snarkar till och drar täcket tätare runt sin halvnakna kropp. Jag placerar mina händer runt hans kropp och han grymtar åt mig och vrider undan huvudet. Jag skrattar till och virar armarna runt hans nacke istället. Trött slår han handen för munnen och gäspar, han kurrar till och vrider på sig samtidigt som han drar täcket över huvudet. Han har varit förkyld i nästan två veckor och han har bestämt sig för att inte gå till skolan då det enligt hans planer 'inte går ihop.'

"Vill du ha en macka och en kopp te som vanligt eller vill du ha något annat idag då det är fredag?" frågar jag och han muttrar något i stil med håll käften åt mig, det får mig att skratta till och jag kysser honom mjukt i nacken. Att man måste hjälpa Felix med allt har aldrig stört mig. Jag kan ibland bara inte förstå varför han behöver hjälp med allt, han kan ju höra, se och gå som en vanlig människa. Det är bara något speciellt med honom som gör att han inte orkar. Antagliegn så är det en del av det traumatiska och brutala han var med om som barn. Försiktigt lyfter jag upp honom i famnen och sätter honom på sängkanten.

"Felix vankna nu, jag ska hjälpa dig på med nya kläder." förklarar jag sen och han morrar till och sträcker på sig samtidigt som han sluter ögonen på nytt, suckandes drar jag av honom kalsongerna, så att han nu sitter helt naken framför mig. Han virar täcket runt sig och gäspar igen. Försiktigt släpper jag greppet runt honom och går till garderoben och hämtar ett par nya vit boxers. Han suckar och drar undan täcket när jag kommer tillbaka och jag drar på honom kalsongerna. Han gäspar igen och jag drar en hoodie över hans huvud.

"Oscar, jag måste på toaletten." klagar han och jag skrattar till och lyfter upp honom i famnen igen. När Felix är nyvaken blir han som ett litet barn, man måste ta hand om honom. Jag måste ta hand om honom, jag måste hjälpa honom med allt. Han behöver min hjälp och det är bara jag som kan förstå det. Alla andra skulle klassa Felix som handikappad; för att han inte kan gå själv, för att han inte kan äta själv, för att han inte kan röra sig ordentligt. Jag skulle kalla Felix för unik, speciell men unik.

"Du når till toalettpappret själv, du gör vad du måste och sedan ska jag hjälpa dig till duschen, okej älskling?" viskar jag och sätter försiktigt ned honom på toastolen samtidigt som han sparkar av sig de nya rena kalsongerna. Han nickar lite och sträcker sig efter ipaden som ligger på en pall mellan toaletten och hans stol som han sitter i när han duschar, stött drar han handen igenom håret och ser upp på mig med sorg i blicken. Försiktigt kysser jag honom på kinden och han suckar och låser upp ipaden.

"Varför måste jag sitta här? Varför måste jag vara handikappad och värdelös? Varför måste jag vara så himla konstig Oscar, var gjorde jag för fel.." mumlar han sorgset och lägger undan ipaden, suckandes drar jag handen igenom håret och sätter mig ned på huk framför honom och tar hans hand i min. Trots att han praktiskt taget sitter på toaletten och gör sina behov så kan jag inte låta bli att sitta så som jag gör, jag vill få honom att må bra. För att se att min fina Felix inte mår bra, det gör ont; det är så himla hemskt.

"Du är inte värdelös finis, du har det bara lite svårare än andra. Du är värd exakt lika mycket som alla andra, du är precis lika fin som dem." viskar jag och han snörvlar till och drar handen igenom sitt hår igen. Jag kysser honom mjukt på läpparna innan jag ställer mig upp och går ut, jag vet av erfarenhet att Felix vill vara ifred när han är på toaletten och jag stänger lydigt dörren efter mig. Suckandes släntrar jag ut i köket och plockar fram Felix medicin, jag vet även där att han inte tycker om att ta den och jag plockar fram lite yougurt.

"Jag är färdig nu, du kan komma och ge mig liv." ropar han bittert ifrån badrummet. Jag himlar smått med ögonen innan jag skyndar mig tillbaka till Felix igen, han sitter ihopkurad på golvet vid toaletten och han skakar lite, jag suckar och drar handen igenom håret. Jag sätter mig ned brevid honom med skålen fil och han skakar på huvudet och mumlar något i stil med jag är inte hungrig. Jag lägger den första tabletten i filen och han sväljer lydigt ner allt och smackar med läpparna.

"Mer." kommenderar han sen och jag skrockar lågt. "Var det så gott idag?" frågar jag sedan mycket busigt och han drar ihop ögonbrynen lite innan han nickar. Jag lägger den största tabletten på skeden och han kollar storögt på mig och öppnar toalettlocket igen. Jag skrattar till och lägger min hand över hans kind samtidigt som jag hjälper honom att få i sig tabletten, han hulkar till och pressar handen för munnen. Jag drar honom närmare mig och ger honom lite mer fil. Han suckar och sväljer lydigt ner allt och jag kysser honom mjukt på kinden.

"Vad bra det gick! Det fungerade ju jättebra idag!" ler jag stolt och ser på Felix som bittert drar sina fingrar fram och tillbaka över min rygg. Jag kysser honom mjukt bakom örat och han virar sina ben runt min midja, jag placerar försiktigt händerna under hans välformade rumpa och han suckar nöjt i mitt öra innan han drar handen över sitt ansikte. Han verkar så off, så irriterad; missnöjd. Det är som om att något besvärar honom.

"Vad är fel finis?" viskar jag mycket försiktigt i hans öra, mina läppar borstar bort lite av hans hår och han suckar igen och drar fingrarna fram och tillbaka över min rygg. Jag sätter ned honom i duschen så att han står upp själv och börjar plocka fram schampo och tvål.

"Det är något konstigt som händer med mig Oscar.." förklarar han sen och en rodnad tar över hans kinder. Jag lägger min hand över hans och han ser in i mina ögon länge innan han biter sig lite i underläppen.

"Vad? Hur menar du?" frågar jag.

"Jag känner alltid av den här konstiga och tryckande känslan.. där nere. Det är som om att min penis bara vill sprängas, jag känner mig på något konstigt vis upphetsad och ibland kan det bli helt jävla blött i mina kalsonger, det händer ibland när jag kysser dig." mumlar han generat och jag skrattar till. Det märks att Felix missade sexualkunskapen i åttan.

"Du är bara kåt Felix, det är inget farligt. Det är vi alla ibland, mer eller mindre." förklarar jag sen och han skrattar till och rodnar lite igen.

"Jaså? Hur får du bort det?" frågar han sen exhalterat och jag skrattar till och placerar mina händer över hans smala höfter.

"Såhär." viskar jag och pressar honom mjukt och försiktigt mot väggen och kysser hans läppar, han gosar in sina smala fingrar i mitt nackhår och jag skrattar till och kysser honom blött längst med halsen.

"Jaha, du gör så du." flinar han och jag placerar ännu en gång händerna under hans runda rumpa, han hoppar upp i min famn och jag skrattar till och drar min tunga över hans underläpp. Han virar benen runt min kropp och jag känner med ens hans nakna kön tätt emot mitt.

"Jag må vara handikappad, men det är känns bra." skrattar han sen och jag kysser honom mjukt över nyckelbenet, han ryser till och ett kort ljust stön slinker ur honom.

"Du är inte handikappad älskling, du orkar bara inte göra lika mycket som andra just nu." förklarar jag sedan allvarligt och han nyper tag i mina kinder och pressar sina läppar mot mina.

"Jaså.. jag orkar iallafall detta."

_

Rösta och kommentera för mer. ;)