Blind love » foscar

3

"N-nej jag klarar det inte Oscar. Jag blir för trött." viskar Felix samtidigt som en tjock rodnad tar över hans vanligtvis bleka kinder. Sorgen i hans ögon gör ont i mig och jag tar hans små händer i mina och kysser honom mjukt på pannan innan han vrider undan huvudet, hans underläpp darrar lite och jag drar mina fingrar mjukt igenom hans mjuka tjocka hår. Han snörvlar till och sträcker ut armarna mot mig. Jag ler lite och lyfter upp honom i famnen, jag ställer ned honom på golvet; låter honom luta sig emot mig samtidigt som jag torkar av honom lite. Han suckar tungt när jag sätter ned honom i rullstolen, försiktigt drar jag ett par mjuka strumpor över hans rätt små fötter och han huttrar till och virar armarna runt sig själv.

"Det är okej gubben, jag förstår att du inte orkar ha sex. Det är inte jättlätt, jag förstår om du blir trött finis, det är inget fel med det." försäkrar jag och han snyftar till igen. Jag inser att små tårar rinner nedför hans kinder och jag virar armen runt honom och kysser honom mjukt på hjässan. Försiktigt drar jag en handduk runt min kropp och rullar iväg honom mot sovrummet.

"Hur mår du vännen..? Det är inte ditt fel förstår du väl, du kan inte rå för att du inte orkar. Jag ska ta på dig lite kläder och sedan kanske vi kan mysa och äta popcorn eller så?" viskar jag i hans öra och han nickar lite och snörvlar till igen. Jag drar på mig mina kläder först innan jag plockar fram en stickad tröja och ett par mörka mjukisshorts åt Felix. Försiktigt drar jag på honom kläderna och torkar ur hans hår. När jag är klar inser jag att han nästan somnat, stackarn. Försiktigt lyfter jag upp honom i famnen och lägger ned honom i soffan och drar ett täcke över hans kropp, den stora filten han vanligtvis brukar bära är nerspydd så jag ser ingen direkt anledning för att vira den runt honom. Suckandes plockar jag upp den från golvet och kastar in den i tvättmaskinen.

"Är du hungrig hjärtat?" viskar jag och sätter mig ned brevid honom igen, ett litet leende lägger sig på hans torra läppar och han drar fundersamt ihop ögonbrynen lite innan han nickar och sätter sig upp så gått det går. Jag virar armarna runt hans kropp och lyfter upp honom, han hulkar till och jag kollar förvånat på honom. Han sväljer hårt och klämmer fram ett leende.

"Jag mår bra! Det gick lite för fort bara. Du kanske kan laga fiskpinnar eller något enkelt ikväll? Jag är inte så hungrig." förklarar han sen och jag nickar lite och sätter ned honom på stolen i köket innan jag plockar fram ett paket fiskpinnar. Felix vrider otåligt på sig i stolen när jag börjar steka fiskpinnarna. Försiktigt sätter jag mig ned på knä framför honom och tar hans händer i mina. Han biter sig nervöst i underläppen och jag smeker hans kinder mjukt med pekfingertopparna.

"Hur mår du? Behöver du gå på toaletten? Du ser illamående ut.." mumlar jag och drar mina fingrar cirkulerande över hans mage, han skakar på huvudet och klämmer fram ett leende. Leendet han ger mig är mer fake än barbie, jag känner till Felix leende. Jag vet hur han ler, och detta är inte ett äkta Felix leende. Han ler inte med ögonen, det når bara läpparna. Jag lyfter försiktigt upp honom i famnen igen och han snörvlar till. Mycket försiktigt drar jag mina händer över hans svettiga panna och inser hur fruktansvärt varm han är, febern verkar bara ha gått upp och jag drar fingrarna mjukt igenom hans hår.

"J-jag mår bra, jag vill inte vara till besvär, jag kan åka i rullstolen till toa-" han lutar sig ifrån mig och frukosten jag praktiskt taget tvingat i honom lander på marken brevid mina fötter. Försiktigt ställer jag ner honom på marken och virar armarna runt honom, han försöker slå undan mig men jag vet att han inte orkar hålla sig själv uppe utan rullstolen. Han hulkar enda tills det enda som lämnar hans kropp är seg saliv, mycket försiktigt stryker jag undan hans hår och lyfter iväg honom ifrån sörjan.

"Ojdå vännen, mår du bättre..?" viskar jag och inser att hans ansikte bleknat lite, han hummar tillsvars och drar handen över munnen. Jag tycker verkligen synd om Felix. Han väljer inte att må såhär hela tiden, allting är bara så mycket svårare för honom. Allt med maten är svårare för honom, eftersom att hans mage och matsmältningssystem inte fungerar ordentligt så blir allt det mycket svårare för honom och dessutom så kan han inte gå. Jag sätter ned honom i soffan igen och han snörvlar till och ser upp på mig med rödsprängda ögon.

Felix:

"Förlåt Oscar, jag vet inte vad som flög i - ur mig, jag bara, jag bara kände mig sjuk helt plötsligt.." förklarar jag skamset medans jag stirrar ned på mina fötter, trots att jag inte ser dem så antar jag att de är där. Oscar gosar in sina fingrar i mitt hår och jag snyftar till, den vidriga smaken i min mun vägrar försvinna och Oscar drar sina händer över min uppsvullna; mage. Han hummar lite och reser sig upp, för ett ögonblick trevar jag efter honom med händerna och frustar till när jag inser att han inte finns där för att ta emot mig. Efter ett tag känner jag en pappersservett mot mina läppar och med ens känner jag mig fräschare.

"Alltså seriöst Oscar förlåt, jag menade inte at-" börjar jag men han avbryter mig. "Felix!" utbrister han sårat.

"Mm." muttrar jag. Han ser på mig med sorg i ögonen innan han virar händerna runt min midja, mycket förvirrat skakar jag på huvudet, jag måste ha inbillat mig. Jag kan inte se, jag har aldrig kunna se. Oscar vet inte om att jag är blind ännu, jag har ine vågat berätta det för honom. Jag är för rädd för att han ska tycka att jag är konstig, att jag är handikappad och konstig.

"Vill du borsta tänderna finis? Det brukar ofta smaka illa i munnen efter att man kräkts" mumlar han sen och jag nickar lite. Han virar armarna runt mig och lyfter upp mig i famnen igen samtidigt som jag känner hur jag lyfter ifrån marken. Jag virar benen runt Oscars midja samtidigt som han bär iväg mig mot badrummet.

Innan jag vet ordet av det sitter jag ned på toastolen med tandborsten i munnen, försiktigt borstar jag tänderna innan jag spottar ut allt skum i vasken. Oscar hjälper mig av med kläderna innan han sköljer mitt ansikte med kallt vatten och lyfter upp mig i famnen igen. Ännu en gång svävar jag och han bäddar ned mig i den varma och mjuka sängen och kryper ned vid min sida och virar armen runt mig igen.

"Mår du dåligt inatt står hinken brevid sängen, väck mig om du behöver hjälp, okej älskling?" viskar han mjukt i mitt öra och jag hummar tyst till svars och tar hans hand i min.

"Godnatt Fells."

"Godnatt Os.."

__

Rösta och kommentera för mer :)