Konungen som föll

En kung som är prins

Jag fäster blicken vid mina smutsiga fötter. Försöker att inte tänka på vad jag klev i för en sekund sedan. Jag virar den fula sjalen så hårt jag kan kring mitt långa hår så att det inte ska trilla ner i mitt ansikte sådär som jag hatar, och skrapar min fot mot en sten för att få bort det äckliga. Min slitna ryggsäck skumpar mot min rygg full med en massa fynd som jag gjort borta vid tippen. En del ätbart, en del som bara är bra att ha. Jag ser framåt mot den smockfulla gatan och tänker, att om jag bara kunde få leva någon annans liv, just nu. Då skulle jag slippa smärtan med att vara jag. Men det vet jag ju att jag inte kan. Jag är bara en av hur många som helst som hamnat på gatan i en värld full av korrupta och ha-galna människor.

"Se dig för korkade unge!"

"Ska du säga din förbaskade slarv! Ta och håll ordning på dina fumliga fötter istället!" Jag hade vant mig vid hur folk slängde runt med språket vid det här laget. Folk kastade glåpord efter varann fast att de inte menade det. Det var bara så man talade i en tid när det gällde att göra allt för att överleva dagen.

Jag skyndade på stegen. Hade inte varit såhär långt borta från mitt hem förut. Hade inte vågat på grund av rädslan över att någon skulle ta det. Men nu var jag så illa tvungen. Ett skjul ute på gatan är värt mycket när man inte har någonting. Det innebär ju det viktiga som ett tak skapar. Skydd. Jag nästan sprang fram på kullerstensgatan som är kantad av de små men prydliga skjulen. De är av trä och enda kriteriet som är givet för att kunna ha en sådan var att det utifrån sett skulle se snyggt ut. Annars åker man ut fortare än kvickt. Insidan kan både mögla och vara alldeles full av kryp. Ingen bryr sig.

Idag var enligt många som har det lite bättre ställt, en stor dag. Lite som julafton. Prinsen skulle bli krönt till kung.

Prinsen var en slughetens man. Han äger ett vapen som ingen annan gör. Magins makt. Eftersom han kommer från kungafamiljens ätt.

Magin går i arv inom ätten, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Det har alltid funnits antingen en kung eller en drottning eller både och. Aldrig utan. Men när kungen och drottningen blev mördade, fick prinsen som då är en kusin till familjen, styra tills en ny konung krönts. Och Shazan, som han heter, gör precis allt för att få igenom sin vilja att bli näste kung. Det fanns nämligen ett rykte som cirkulerade. Att det fanns ett barn av kvinnligt kön som skulle vara den före detta kungens avkomma.

Det är där som magin kommer in i bilden. Det finns ett löftesmärke som man får som arvinge till tronen som gör att man får fler krafter än någon annan eftersom man ska ärva tronen senare och behöver det i kriget mot de som vi kallar "de omdömeslösa". Det hade ju nu inte vår prins fått och därför var han svag och hade därför väldigt svårt att bli krönt eftersom man måste över en viss nivå av styrka innan det händer. Shazan hade legat precis under men hade nyligen precis kommit över strecket. Så nu ska han krönas. Och det ska bli fest. Det är det enda positiva. För då får sådana som oss äta hur mycket vi vill av mat som kommer från slottet.

Folk kryllade redan på gatorna fast att klockan bara var tio och han skulle krönas vid två. Det gällde att vara där i god tid om man ville se nåt. Jag vet hur man ska gå för att komma högt upp ovanpå hustaken. Men det visste tydligen flera av de andra också för det fanns bara ett litet hål längst in vid väggen kvar. Jag försökte hålla en plats åt min allra bäste vän Keylan som skulle komma senare för han var alltid längre bort än jag när vi var ute och samlade. Jag vågade inte. Han var tre år äldre än jag. Jag är sjutton så då är han ju tjugo. Han hade alltid funnits bredvid mig. Jag mindes inte historien bakom när han dök upp ens, så länge sedan det var. Jag fick sitta där i ytterligare en timme innan Keylan dök upp. Då hade man redan börjat ställa ut vakter för att hålla ordning på folkmassan där nere.