Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 15

''Troy, seriöst! Hon blev fan relegerad!!'' röt jag till och slog knogarna ner i det mörkbruna bordet.

Han hoppade till, höjde blicken mot mig och släppte pennan lika snabbt. ''Vem?''

''Melissa!'' Troy spärrade upp ögonen som om han hade sett ett spöke och ställde sig upp, tillräckligt snabbt för att stolen han satt på föll baklänges.

''SERIÖST?'' röt han. ''Jaa!'' Mitt svar fick Troy att rusa ut ur klassrummet och smälla igen dörren efter sig.

~Troys POV~

''Så du säger att det var du?'' mumla rektorn och strök tummen sakta över sitt ljusa skäggstubb.

Jag nickade sakta och tittade in i hans isblåa ögon. ''Det var jag som la in kniven, igår, mitt i natten.''

''Du vet att om det visar sig att du talar sanning blir du avstängd från skolan. Vilket inte är jätte bra.. med tanke på ditt förflutna.''

*

''Vafan tänker du med?'' småskrek Sebastian då jag kommit ut ur rektorns kontor. ''Kuken, vad tror du?''

Jag orkar inte med honom just nu.

Mina bestämda steg närmade sig bänken där Melissa satt framåtböjd med tårar rinnandes ner för kinderna.

Jag satte mig ner bredvid henne och omfamnade henne i en kram, jag skiter i om hon försöker komma ut kramen.

Jag vill bara hålla om henne.

''Förlåt...'' mumla jag mot hennes hallon luktande hår. Jag kände på mig hur hon spänner sig, men hon slutade då jag började dra handen upp och ner för hennes rygg.

~Melissas POV~
Piss och pannkaka. Så känns det just nu