Jag glömmer aldrig!

65 3 3
                                    

Jag känner hjärtat slå i mitt bröst, det gör ont. Jag känner kraften gå ut min kropp, jag orkar inte gå ett steg till, men jag vet att jag måste. Jag hör någon som springer efter mig och hur det kommer närmre och närmre, jag hör varje andetag, varje rörelse och varje steg som kommer närmre. Jag känner hur rädslan och skräcken kommer som en storm i min kropp och nu hör jag det och jag vill inte förstå, nu är det över, jag är över, jag är slut, jag är borta.

Bäst att jag tar det här ifrån början.
Allt började när jag och min klass skulle åka på skolutflykt och vi skulle åka till ett fängelse. När vi var på fängelset så fick vi se den mest efterlysta mördaren i hela U.S.A. Han såg så kal ut i ögonen, det skrämde mig lite men det värsta var att han såg så död ut, fast man såg att han levde för man hörde hanns andetag eller var det bara jag. Han hade långt brunt krulligt hår och han såg så ond ut, jag vet inte om det var alla ärr han hade i ansiktet eller var det bara jag som kände den dåliga stämningen i rummet eller var det han också.

Efter det så fick vi gå och prata med en polis som hade varit med och fångat denna man, men helt plötsligt så hör jag ett larm som slåss på.
Polisen bara ställer sig upp och säger.
-Ni måste ut här ifrån.
-Varför, hör jag min röst skrika.
-Han har rymt. Säger polisen.

Vem är han? Ekar det i mitt huvud.

Någons mobil ringer. Läraren svarar i sin mobil och hör någon säga bussen kommer inte på grund av.

Läraren säger till oss att bussen inte kommer av någon mystisk anledning,
Så nu får vi går hem här ifrån.
Alla i klasen splittras åt olika hål.

För att jag ska komma hem så måste jag gå igenom skogen, men det är fortfarande ljust så det är inte så läskigt. Jag börjar gå in i den mystisk skogen. Jag går på stigen och när jag går där så börjar jag tänka på det som min kompis klara hade berätta för mig om den hemsökta skogen.
I skogen vid polisstationen så skulle man inte gå där i mörkret eller ensam för då kunde det hända märkliga saker.

Efter jag hade gott där i skogen i ungefär en timma på så börjar det bli mörkt.
Klockan är bara fyra så hur kan det bli mörkt nu?

Och det är nu det händer!
Jag hör andetagen, jag hör någon eller något som springer bakom mig.
Vad ska jag göra?
Jag börjar springa fortare och fortare. Men nu orkar jag inte kraften bara försvinner som jag hade för några sekundär men jag vet att jag måste springa. Men det är nu det är över, jag är över, mitt liv är över.
Jag känner en hand på min rygg och nu faller jag.
Allt blir mörkt.

Jag vaknade upp på ett sjuk hus.
Allt var så vitt i rummet jag va i.
Min lärare kom in och sa,
-jag hittade dig i skogen med blodig arm men nu ska du få komma hem.

När jag kom hem så var allt så lugnt och tyst så jag bestämde mig för att gå och lägga mig. Jag kunde inte somna för jag kunde inte släpa tanken från den manen som hade rymt i från fängelset.
Precis när jag nästan hade somnat så såg jag någon utanför mitt fönster med en blodig kniv i handen.

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Oct 28, 2014 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Jag glömmer aldrig!Where stories live. Discover now