V Ä R D E L Ö S

Del 33

Alla fyra stod och trängdes i mitt kök. Eller ja, försökte iallafall. Det slutade med att jag och Nat dukade medan killarna lagade maten. Jag klagar inte, jag slipper gärna laga mat. Jag och Nat satt vid matbordet medan Nat pratade med Sebastian och Aaron. Jag satt bara och lyssnade på deras konversation. Jag måste tydligen ha varit i min egen värld för när Nat tog på min hand hoppade jag till. Jag tittade på henne och hon gestikulerade att jag skulle följa med henne.

Jag följde efter henne in på toaletten. Hon stängde dörren och låste innan hon satte sig på badkarskanten och tittade på mig.
"Nat vad händer?" Frågade jag.
"Jag vill bara snacka lite utan att killarna ska störa." Sa hon och lättnaden sköljde över mig.
"Du skrämde mig, jag trodde det var något allvarligt." Sa jag och skrattade till. Nat skrattade också men blev snabbt allvarlig.
"En sak måste jag bara veta. Har du berättat för honom?" Jag förstod direkt vad hon menade.
"Nej." Sa jag och tittade ner i golvet.
"Varför inte? Det är tydligt att han bryr sig enormt mycket om dig. Han skulle förstå. Om ni inte redan har haft det?"
"Nej! Absolut inte." Sa jag och fick stoppa mig själv från att höja rösten.
"Det är alldeles för tidigt. Jag litar inte på honom när det gäller det." Sa jag tyst.
"Varför inte?"
"För han är en player." Mumlade jag.
"En player? Aaron? Nä det tror jag inte på." Sa Nat och satte armarna i kors.
"Tro vad du vill." Sa jag och blev lite bitter.
"Har du sett som han beter sig runt dig? Hur han tittar på dig? Han kanske har varit en player men har är garanterat inte det längre." Jag blev helt varmt i hjärtat av hennes ord.
"Sasha du måste sluta trycka ner dig själv. Jag ser på dig hur ditt huvud snurrar. Jag ser att du inte tycker att du förtjänar att vara med honom. Men det gör du. Du förtjänar världen efter allt skit du har varit med om."

Jag slängde armarna om hennes hals och kramade om henne hårt. Vi sa ingenting och jag kände hur tårarna började rinna. Hon släppte mig och drog sina tummar över mina kinder för att få bort mina tårar.
"Prata med honom." Sa hon tyst och gav mig ett leende.
"Nu?"
"Ja, nu." Jag nickade och kramade om henne innan vi tillsammans gick ut.

När vi kom in i köket tog jag tag i Aarons arm så han vände blicken mot mig. Han log men hans leende försvann snabbt när han såg att jag hade gråtit.
"Kan vi prata?" Frågade jag försiktigt och han nickade snabbt.
"Jag kan ta över." Sa Nat och tog stekspaden han hade i handen. Hon nickade uppmuntrande precis innan vi lämnade köket. Jag gick först med Aaron hack i häl upp för trappan och in på mitt rum. Jag hörde på hans andning att han var nervös.

Jag stängde min sovrumsdörr bakom honom och såg hur han satte sig på sängen. Jag var så nervös att jag mådde illa. Visst att jag hade berättat detta för James när vi var tillsammans, men denna gången kändes det mer verkligt.
"Är det något jag har gjort? Är det för Naomi i affären?" Frågade han snabbt och tittade sorgset på mig. Jag skakade på huvudet och svalde illamåendet.
"Det är inget du har gjort. Det är en sak som du inte vet om mig som jag tycker är viktigt för dig att veta." Sa jag tyst och gick fram och tillbaka i rummet.
"Lova att du lyssnar på allt jag har att säga och att du inte ställer massa frågor efteråt."
"Jag lovar." Sa han. Jag torkade handsvetten på mina byxor innan jag fortsatte.

"När jag var liten, typ 11 år, så fyllde en av mina småkusiner år." Jag svalde och tog ett djupt andetag samtidigt som alla minnen från den dagen vällde tillbaka till min hjärna.
"Jag hade jättekul hela kvällen och lekte med mina kusiner, åt god tårta och allt som görs på kalas. Iallafall fram tills jag skulle gå på toaletten men gick fel och hamnade på ett rum som tillhör en av mina äldre kusiner." Jag kände Aarons blick på mig hela tiden.
"Han är äldre än mig, så jag har för mig att han var typ 18 år då. Iallafall, jag skulle precis lämna rummet och gå vidare när han stoppade mig. Jag trodde han ville prata eller fråga om jag hade kul men han hade andra saker på tankarna." Tårarna rann ner för mina kinder och jag kände att jag nästan behövde kräkas. Jag tittade upp någon sekund och tittade på Aaron innan jag vände bort blicken igen. Jag skulle aldrig kunna fortsätta berätta om jag tittade på honom.
"Ehm ja, jo han låste dörren bakom mig och drog mig i armen och la mig på hans säng. Jag förstod inte vad som hände förrän han började klä av mig." Snyftade jag fram. Jag stannade upp och tog några djupa andetag innan jag fortsatte.
"Vad som hände där inne kommer jag inte kunna säga utan att kräkas. Men efteråt grät jag jättemycket och sprang ut ur hans rum och in på toaletten. Jag berättade inte för någon förrän flera månader senare. Då märkte mamma att jag aldrig lämnade hennes sida på nästa kalas. Hon frågade mig vad det var för fel och då berättade jag. Hon skrek på sin bror, som då är min kusins pappa, hon skrek på min kusin och hon grät. Hon grät för min skull." Jag torkade tårarna och fortsatte.
"Jag tappade kontakten med nästan hela min släkt på mammas sida den dagen, förutom mormor och morfar. Men min morbror trodde inte på att hans son hade våldtagit mig så mamma bröt kontakten med honom och resten av sina syskon. Så fort vi kom hem den dagen så ringde hon till polisen och anmälde men dom gjorde ingenting, för vad skulle dom göra? Det var flera månader försent."