Pretty Lies.

Chapter 5

''Sara they are everyvere!'' Skrek hon högt så att det ekade. Hon var irriterad och jag var lika så.

Jag tog på kläder för att gå ut för såhär kan det inte hålla på.
Jag och Rosie har fått ställe in vissa lektioner alla dessa 5 dagar som jag och Harry träffats.
Nu är jag trött på det.

''Guys i now that this is your work, but me and Rosie need to be alone sometimes" sa jag och bevarade min lugna ton

''Are you and harry together?''
''Are you and harry dating?''
''Has harry cheated on you'?''
''Do u use him for his fame?''

Alla dom frågorna skreks rätt i ansiktet på mig medans jag blev fotat.

Där var droppen.

''Me and harry isnt a couple we isnt even dating? I have friends!
I would never ever use Harry for his fame or for anything!
Leav us alone!!"
Ropade jag och gick in lägenheten igen.

Jag letade upp mobilen för att ringa Harry så att han kunde skicka hit sina säkerhetsvakter.

*Harry they are everywere. They wont let us go. I've tried everything but they keep taking photos and screaming things! Pleas help.*

*I'm on my way*sa han och sedan la vi på.

10 minuter svänger han upp på infarten till lägenheten och rusar in. Han sätter säkerhetsvakterna på jobb att ta bort alla papparatziz som har flockats i ännu flera.

När han kom inrusad in igenom dörren gav han mig en kram som jag aldrig ville skulle ta slut.

"Is it always like this?'' Frågade jag honom.

''Yeah sometimes it's even worse'' viskade han i mitt öra med sin mörka krassliga röst som fick mig att få gåshud.

''Sorry mr styles to interupt you guys but they wont leave i think you need to take them away" sa säkerhets vakten som försökt sitt bästa att få iväg dom.

Efter 30 minuter begav vi oss iväg, Rosie åkte till sina föräldrar för att komma ifrån stressen och Harry körde oss två till ett Hotell där inga papparatziz är tillåtna.

När vi äntligen var framme gick vi fram till receptionen för att hämta nyckeln.''hey what can i help you guys with?" Frågade den medelåldriga receptionisten.

''We want a room for 2'' svarade han.

För att vara helt ärlig blev jag chockad när han sa ett rum för två för jag trodde jag skulle sova ensam här. Det var en lättnad att han också skulle sova här med mig men också läskigt.

När vi kommit upp till våning 4 skulle vi bara hitta rummet 1003.

''Ah it's here'' sa han och pekade.
När han öppnade dörren till sviten blev jag i chock.

''Oh my god, it's soooo beautiful!
Is this first class or something?"
Frågade jag jag bara stod och blängde.

Vi möttes av ett stort sovrum som innehöll en stor dubbelsäng, en tv, garderob och massor med lyxgrejer.
Det fanns en stor bubbelpool och massor med ansiktsmasker.
Det fanns även en balkong som man hade utsikt över hela London.
Det var så vackert.

''You like it?'' frågade han med en nervös ton.

''I love it! It couldnt be any better!'' Skrek jag och hoppade i dubbelsängen.

''Oh my god! It's a waterbed!!''
Skrek jag då rummet kom med mer och mer överraskningar.

''Noo wayy!'' skrek Harry lika exalterad som jag var och hoppade bredvid mig i sängen vilket fick oss att gapskratta!

''We are like small kids on christmas when they open their gifts'' sa Harry och vi båda föll ihop i gapskratt.

''Yeah maybe we are Harold"
Sa jag och väntade på hans reaktion.

''OH LORD STOP CALLING ME HAROLD!'' Sa han och började kittla mig tills personalen kom och sa till oss att vara tysta!

Efter 1 timma beställde vi in roomservice mat och kollade på How I met Your Mother marathon.

Nu 3 timmar senare ligger vi här och pratar om allt från himmel till jord.

''This is sick'' sa jag och tänkte tillbaka på de 5 dagarna som varit.

''What is sick?'' sa han och kollade undrande på mig rakt in i mins ögon.

''Everything, i mean i was just going to your concert with Rosie five days ago, and somehow i ended up here with a freak called Harold" svarade jag med ett leende på mina läppar.

'Han började skratta åt min sista mening." Yeah and somehow i ended up here with a crazy obsessed fan'' sa han tillbaka och skrattade.

''Yeah sure thing H'' svarade jag på hans onödiga kommentar.

'' I like that, that you say H instead of Harold cause it's sooooooo ugly!''sa han.

'' yeah, i really like you Harold''
Sa jag och var för trött för att ens reagera på vad jag sa.

''And here it comes again, my name is Harry it's not Harold!
And i like you too Saraloo but we'll talk about this tomorrow sweetheart'' sa han vilket fick mig att börja gap skratta. Det var så gulligt men haha Sweetheart, verkligen?

''What's so funny?'' Frågade han och var helt förvirrad. Stackars Harry han försöker ge mig ett smeknamn och jag skrattar åt det.

'' Nothing Harold ! Promise we'll talk tomorrow?'' Frågade och var faktiskt seriös med det jag frågade.

''I promise'' svarade han

Och så somnade vi.
Att säga ''Promise?'' Var vårat löfte,hejdå eller godnatt, det blev våran grej.

Och ingen annans.