Pretty Lies.

Chapter 8

Det har gått exakt 1 vecka och 3 dagar sedan jag åkte till Harrys hus.
Allt utan honom har vart skit.
Jag har inte gått i skolan eftersom att alla är på mig om honom så jag skaffade undervisning via internet istället. Jag har legat inne i sängen hela dagarna och proppad i mig Nutella och BJ, jag har kollat på alla Hunger Games filmerna 3 gånger och även legat och gråtit till The Notebook.

Ikväll var det Bonfire Night och killarna i One Direction skulle uppträda, Niall och jag har haft kontakt han berättade även för mig igår, att Harry inte är sig själv längre, men hur skulle jag kunna tro på det? Allt Harry säger är en lögn.

Dagen passerade snabbt och Bonfire Night kom närmare och närmare, jag tänkte konfrontera Harry idag på festen.
Jag tänkte säga allt som flög runt i mitt huvud som fick mig att börja gråta. Jag skulle berätta för honom hur kan har förstört mig från insidan och ut.

Tiden passerade och jag skulle göra mig klar.
Jag tog på mig mina svarta jeans matchande med min vita crop top med volang på kanten, över crop topen hängde min långa gråa kofta och skinnjacka och på mina fötter hade jag på mig mina Prime boots.
Jag lät mitt hår falla naturligt ner på mina axlar och la på svart brun ögonskugga och drog på mig min volume express mascara, mina läppar behöll jag gris rosa.

Efter att jag och Rosie var klara så åkte vi in till Bonfire night. Jag var så nervös för att se han, jag var rädd att jag skulle vara svag och bryta ihop. Jag var så rädd att han så skulle se mig och bara ignorera mig totalt.

''Hey niall'' sa jag till Niall när han hoppade in i bilen.

''Hey Sara i'm glad you decided to come with us.'' Sa han, jag var också glad att jag följde med dom eftersom att mitt liv kunde inte bestå av gråtande i soffan till romantiska filmer.

''Hm me too'' sa jag simpelt.

När vi parkerat bilen gick vi och ställde oss vid scenen för att få bra plats, Niall sprang iväg bakom scenen för att göra sig redo, han hade erbjudit oss bra platser vid sidan så att vi skulle slippa all trängsel men det hade inneburit att vara närmare Harry så jag tackade nej. Rosie ville inte svika mig så hon tackade också nej.

Några fans kom senare fram och frågade frågor om mig,Harry,Rosie och Niall. Dom ville ta bilder och att vi skulle ge dom autografer men jag visste helt enkelt inte varför dom ville ha det av mig, jag menar jag har inte gjort något speciellt eller?

Den stora skärmen som stod bakom scenen började lysa...
3.........2........1.....0 räknade den dator gjorda rösten och när dom räknat ner till noll Sköts det upp eld ur scenen och One Direction dök upp och började sjunga Fireproof.
I slutet av låten vinkade Niall åt Rosie vilket fick henne att vinka tillbaka. Jag kollade snabbt åt Harrys håll för att se till att han inte sett mig, men det var försent.
Han såg mig och våra ögon möttes, hans ögon var röda och svullna, som att han hade gråtit i flera dagar. kanske det var sant det Niall sa han kanske var ledsen.
Åhh vad tänker jag på? Han ångrar sig inte eftersom att han aldrig har hört av sig eller inte ens skickat iväg ett litet meddelande till mig.

Men jag kunde inte tänka mycket mera än så eftersom att allt blev svart.

Jag vaknade upp av syrener inne i en bil. ''Were am i?!'' sa jag hastigt och försökte resa mig upp men det gick inte för ambulansmannen häll mig nere. ''You cant move now'' sa han och lugnade mig, när min syn klanart upp började jag känna att någon höll min hand på min högra sida jag vände på huvudet för att se Harry sittandes med en blick i ögonen som såg ut som att hans hjärta blivit utdraget.
''What happend?'' Frågade jag men en orolig röst då jag var inkopplad i massor av maskiner som lät.
''You got-'' Harry hann inte ens fortsätta sin mening innan allt blev en röra men följde av att jag svimmade till.

''Hey darling'' sa Harrys raspiga röst.

''Hello,what happend?'' Frågade jag oroligt och hastigt och försökte även att sätta mig upp men Harry höll nere mig.

''The fans were pushing you so you fell on the ground and hit your head, im so sorry this is my fault!'' sa han och lät ångerfull.

Det var inte Harrys fel att jag ramlade, varför tog han på sig skulden?

''No it's not your fault H, you were on the stage performing and i was whatching'' sa jag och kramade om hans kallsvettiga hand.

''I've missed you so much Sara, and i did something really stupid and i regret it so much, i was thorn without you, i kissed that girl cause
If i did the media would start focus on her and leave us alone, everything that i said that i liked you was as true as i could get!
I made a huge mistake and i never going to do that agai-'' avbröt jag honom med kyss, hans läppar kändes bra emot mina. Allt kändes bra, även fast det faktum att jag låg på sjukhuset så hade jag Harry som jag suktat efter sedan första dagen.

Vi slutade kyssas för ett tag men hans ansikte var fortfarande så nära att jag kunde känna hans tunga andetag mot mitt ansikte.

''I've missed you'' sa han och sökte upp mina läppar ännu en gång innan jag ens hunnit att svara honom.

Allt kändes helt. Alla krossade bitar var fixade igen.