Jag såg att de sprang men jag skulle inte behövt använda synen för att veta det.
Jag hörde deras hjärtslag, kände deras värme och framförallt deras rädsla. Den utstrålades som en osynlig aura kring dem och det gjorde mig bara ännu mer upphetsad. De sprang mot tunnelbanan, förväntade sig att det skulle finnas andra människor där som kunde skydda dem, de var dummare än jag trodde men det fanns inget vettigare de kunde göra och att de försökte fly gjorde det bara ännu roligare.
Jag hoppade från tak till tak och snart var jag bredvid dem. Kvinnan tittade upp på mig och skrek gällt. Jag hoppade ned och tog tag i hennes nacke. Hennes ögon var uppspärrade och hon såg ut som om hon skulle svimma när som helst. Jag lyfte henne över marken i ett strypgrepp.
-Nej! sa mannen hest och hjälplöst.
-Låt henne gå! sa han, påväg att bryta ihop närsomhelst.
Jag lättade lite om greppet på kvinnans hals som nu var helt blå i ansiktet.
-Ett byte, jag låter henne leva och tar ditt liv istället, sa jag.
Han nickade vagt till svar. Jag släppte kvinnan och hon sjönk ihop på marken.
Jag gick med snabba steg till mannen, drog hans huvud bakåt, hans pulsåder som pumpade ut det varma, färska blodet i resten av kroppen syntes nu tydligt i det skarpa månljuset. Jag särade försiktigt på läpparna, böjde mig ned och började hetsigt dricka det ljuvliga blodet. Kvinnan tjöt och ljudet lät inte ens mänskligt, jag undrade hur mycket en människa klarade av utan att tappa förståndet. Jag försökte att avskärma det fruktansvärda ljudet men det störde mig tillslut så mycket att jag motvilligt släppte mitt byte, tog tag i hennes handled och bröt den lika lätt som om det vore en tändsticka, den knäcktes med ett otäckt kras och hon föll medvetslös till marken. Pågrund av rädsla, smärta eller chock visste jag inte.
Jag återgick till mannen och tömde honom varsamt på blod, jag gjorde samma sak med kvinnan innan jag släpade tillbaka dem till deras bil. Satte dem lite fint i sätena och satte sedan eld på den.
Nu var det bara att bege sig till nästa stad.
