Ensammast i världen

Första kapitlet

Finns det någon chans att han någonsin kan älska mig, att jag över huvudtaget kan bli älskad? Helt ärligt vet jag inte vad jag ska svara på det. Jag känner mig inte längre värd någonting. Mamma jämrar sig hela tiden över att jag borde ge kuratorn en chans. Men vad skulle han helt ärligt kunna hjälpa mig med? Om han inte kan få Casper att gilla mig finns det nog ingenting han kan göra. 

Många tycker att det är sorgligt att jag knappt tar mig tid att göra någonting, att jag mestadels bara stirrar ut genom fönstret, kanske lyssnar lite på musik eller läser någon bok. Men för mig spelar det ingen roll vad jag gör längre. Jag känner mig inte värd någonting.

"Älskling du måste gå upp nu, du kommer försent till skolan annars!" ropar mamma med sin gladaste röst.

"Men jaaa" mumlar jag irriterat till svar.

Jag sätter mig upp i sängen med täcket fortfarande virat runt kroppen och tittar på klockan, den visar 07:09. Bussen går inte förrän vid 07:50, jävla mamma som alltid ska väcka mig så tidigt.

Jag går vidare, en aning hasande, till badrummet. I spegeln ser jag bara en förstörd tjej. Sminket orkade jag inte ens ta bort igårkväll så att jag somnade med det på. Jag märker redan nu att det kommit några finnar som bonus. Jag sköljer ansiktet, tvättar bort sminket och sätter mig på toa.

Efter en lång stund då jag egentligen bara har suttit och stirrat in i tomma intet på toan går jag ut ur badrummet och ner mot köket. 

Jag gör två ostmackor som jag äter samtidigt som jag läser i dagstidningen och dricker ett glas mjölk. Det som står i tidningen känns egentligen ointressant men jag läser ändå bara för att ha något att göra.

När jag är klar går jag och lägger disken i diskmaskinen och går sedan upp på mitt rum igen och sätter på mig kläder. Det blir som vanligt en stor och slapp tröja tillsammans med ett par mjukisbyxor, håret orkar jag inte ens bry mig om utan sätter bara upp det slarvigt i en knut.

Efter att jag har borstat tänderna med den starka mint tandkrämen sätter jag på mig skor och en varm jacka innan jag tar mobilen och hörlurarna och går ut genom dörren.

                                                         ~~~~~~~~~

Jag sitter inne i busskuren men träffas ändå av de kalla vindarna. Det är bara i slutet på Oktober men det känns redan som vinter. I hörlurarna har jag en låt med Ed Sheeran, han är ju så mainstream att lyssna på men jag fastnade verkligen för hans röst första gången jag hörde honom så jag lyssnar på honom lite i smyg. 

                                                        ~~~~~~~~~

På NO lektionen står jag knappt ut med all tristess. Jag kommer verkligen inte ihåg vad som kändes så frestande med naturvetenskapslinjen när jag skulle välja i nian. Eller, jag ska ju inte ljuga, jag valde den för att det var på den tiden jag fortfarande trodde att jag hade en chans med Casper. Nu är den där jävla Lina som fastklistrad på honom. Men som tur är går hon på ekonomilinjen så att de har inga lektioner tillsammans vilket gör att jag kan sitta och titta på honom under lektionerna utan att hon är där och stör. Jag väljer platsen bakom honom lite då och då, jag kan ju inte göra det hela tiden tyvärr, då skulle han ju misstänka något. Idag är en sådan där fantastisk dag då jag inte har suttit bakom honom på länge och då äntligen kan sätta mig där.

"¨Fattade du vad ett ekosystem var?" säger Casper helt plötsligt och jag märker att han har vänt sig om.

"Ehm..asså jag tror att det var ett område där djur och växter samspelar.." säger jag. Sådan otrolig tur att han inte frågade något annat för det var typ bara det jag kan inom det här området, jag har inte lyssnat på någonting läraren har sagt den här lektionen.

"Jaha, okej tack" säger han. Som om det vore helt normalt att han bara började prata med mig. Att han har frågat mig saker har hänt några gånger men hjärtat dunkar fortfarande i max varje gång.

                                                      ~~~~~~~~~~

Jag går ut ur klassrummet sist som vanligt, eller ja det är bara Sigrid som står kvar och ställer läraren några frågor, som vanligt. När jag kommer ut ur rummet lägger jag direkt märke till Casper och Lina som står och kysser varandra på andra sidan korridoren. 

Jävla äckel Lina, du bara klänger på honom hela tiden.

Men jag kan egentligen inte klandra henne, för att jag vet att om jag hade varit tillsammans med honom hade jag varit minst lika klängig.