Jag trodde du var annorlunda

Kapitel 8

*Omars perspektiv*

Efter att Felix gått så kollar jag lite försiktigt på Eliza. Hon ser rakt in i mina ögon, och ett busigt flin sprids på hennes läppar. Tillslut brister vi båda ut i ett gapskratt och vi ligger dubbelvikta i sängen. När vi skrattat klart så ligger jag ovanpå Eliza och hon andas tungt.

-Okej, vi kanske ska gå ner? säger hon

-Mmm, men de kommer bli lite awkward, säger jag och jag känner ännu en gång hur det hettar till på mina kinder. Varför vet jag inte, men det blir bara så.

-Jo, men Felix har väll också strulat med en tjej förr eller?

-Ja, en gång kom jag faktiskt på han och hans ex ha lite kul i sängen. Men det var sjukt pinsamt för mig också, säger jag och Eliza bryter ut i ett gapskratt.

-Asså skämtar du med mig?

-Neej, Felix var sur på mig flera dagar efteråt.

-Guud så piin

-Jag vet, men vi går ner nu.

-Japp, kom min prins, säger hon och niger framför mig.

Jag flinar och reser mig upp ur sängen. JAg har bara kalsonger på mig och jag ser hur Elizas blick fastnar på min mage.

-Gillar du vad du ser? Säger jag med ett flin på läpparna

Hon rodnar och kollar ner i golvet. Jag kan inte annat än att säga att hon är sjukt söt när hon rodnar. Hela hon är så jävla perfekt. Jag hoppas innerligt att jag snart ska kunna kalla henne min. Kunna visa upp henne inför alla foooers och säga att hon är min. Bara MIN och ingen annans. Jag ska kriga för att få henne. För hon är verkligen min drömprinsessa, och vem vet, kanske är jag hennes drömprins också?

*Elizas perspektiv*

Jag och Omar går hand i hand ner till köket. När vi kommer ner så sitter alla tre killarna runt bordet och äter. När de hör oss så kollar de upp.

-Nämen tjena turturduvor, är ni redan klara? flinar Felix fram.

-Vänta va? Vad har ni gjort? NI har väll inte? Nej? får ogge fram.

-NEJ OGGE, vi har INTE gjort det du tänker på. Vi har haft lite mysigt bara, säger jag md en EXTREMT seriös ton.

-Nejnej, de höll bara på att äta upp varandra när jag kom upp, säger Felix och de bryter ut i gapskratt.

Jag slänger en blick på Oscar som bara sitter och tittar ner i sitt knä Har det hänt nåt med honom? Jag kan inte låta bli att fråga.

-Oscar, har det hänt något? Frågar jag försiktigt.

-Nej, svarar han kyligt och fortsätter titta ner i sitt knä.

-Men varför är du så tyst då? Du ser ledsen ut.

-MEN NEJ DET HAR FUCKING INTE HÄNT NÅGOT FATTA DET FÖRHELVETE! Skriker han ut och jag kollar stumt på honom.

Han reser sig hastigt från stolen och springer ut genom dörren. Vad gjorde jag för fel?

-Vad gjorde jag för fel? frågar jag tomt.

-Han är nog bara på dåligt humör, bry dig inte, säger Omar och lägger en hand på min axel.

Jag nickar bara och sen sätter jag mig ner för att äta. Men jag kan inte äta. Något är fel med Oscra. Annars hade han inte reagerat sådär. Det måste ha hänt nåt. Jag behöver bara ta reda på vad, men hur ska jag göra det utan att han ska bli arg på mig?

Kort kapitel igen, men jag är sååå trött. Ska försöka att skriva lite mer kapitel nu och publicera imon. Kommentera gärna om ni vill ha mer. Då vet jag att nån uppskattar det jag skriver :)