you don't know me- Omar Rudberg

6

Skolan var precis slut och jag gick fort ner för trapporna för att hämta väskan och påsarna innan jag skulle ta mig vidare till en kina resturang där jag skulle hämta mat innan jag skulle fortsätta hem till Linn.

Jag öppnade dörren och gick över skolgården bort mot vägen som skulle ta mig från detta helvete som annars heter skolan. Visste det hade inte vart jobbigt men vem gillar ens skolan? Mitt i mitt tänkande kände jag en hand på min axel och jag vände mig snabbt om.

-"Oj förlåt om jag stör men du verkade ha bråttom så vill du ha skjuts?" Omar tittade ner i marken och jag skrattade lite tyst innan jag svarade med ett snabbt "Tack gärna."

---------

När jag hade sagt hejdå till Omar så öppnade jag dörren till Linns hus och sprang snabbt in i vardags rummet där jag visste att hon skulle sitta.

Hon tittade snabbt på mig innan hennes ögon fortsatte ner till påsen med kinamat.
Hon log stort och jag skrattade innan jag packade upp maten som vi snabbt högg in på.

-"Vad har hänt i skolan då?" Frågade hon mig med ett flörtiga leende. Jag skrattade och slog till Nené löst innan jag började berätta.

-"Omar och jag ska göra något imorgon efter skolan." Sa jag och hon tittade med stora ögon på mig.

-"Shit han är ju skit söt." Sa hon och jag skrattade och vi fortsatte prata om allt mellan himmel och jord.

Efter ett par timmar var jag tvungen att gå hem så jag gav Linn en kram innan jag gick till bussen som skulle ta mig hem.

På bussen var det nästintill tomt, det var bara jag och en kille i min ålder som satt fyra säten framför mig. Han hade en röd snapback, en mörkblå jacka och sen det mörkblonda håret stack ut på sidorna. Han var snygg, eller ja jag såg ju han framifrån några sekunder men han såg riktigt bra ut.

Min station kom och både jag och killen gick av vid stationen. Mobilen vibrerade till i fickan så jag tog upp den ovh tittade på smset från mamma.

Mamma: Det kommer bo en kille hos oss ett tag, kom hem så kan vi prata mera då. Puss.

Jag började fundera på vem detta kunde vara. Jag blev absolut inte arg utan bara glad. Det hade vart ensamt med bara jag och mamma hemma så det skulle bli skönt att någon skulle komma.

-"Ska du upp där?" Sa killen från bussen och pekade på mitt hus. Jag nickade sakta innan allt kopplade.

-"Jaha hejsan, du är han som skulle bo hos oss ett tag va? Jag är bara lite chockad men kom med." Sa jag och skrattade lätt åt den dumma meningen.

Han nickade och skrattade innan vi började gå tillsammans upp mot huset som denna kille nu också skulle bo i.

-"Hej vi är hemma" skrek jag och mamma kom snabbt ut i hallen.

-"Hej Daniella och välkommen Felix, känn dig bara som hemma." Sa mamma innan hon berättade om att Felix bar tvungen att sova i mitt rum tills imorgon då han skulle få en egen säng.