Att skriva från hjärtat och verkligen mena vad man säger är svårt.
Att begränsa sig och lita på att ens känslor stämmer
Där det gör som mest ont, och där det känns som mest, där det svider
Stannade jag, men jag gav inte upp
Jag tittade ut över allt jag kunde se
Tänkte på det jag inte såg
Funderade på allt jag hade upplevt
Var tacksam för det jag kunde förstå
Tacksamhet, att ta det ett steg i taget
Det gamla och det nya
Och det mitt i mellan
Ingen är den andra lik, alla är som du, ingen känner sorg som jag
Men alla känner sorgen
