Efter att Omar insisterade om att han skulle betala så var vi på väg hem. Han skulle följa mig tills jag kom hem "så det inte händer dig något" hade han bara sagt.
Jag skulle gissa på att klockan var runt sju då vi hade suttit och pratat väldigt länge på pizzerian. Regnet hade börjat kommit men det störde mig inte ett dugg då Omar var med och det knastrade mysigt mot gatorna.
Tystnaden smög sig på igen men det var ju inte så konstigt då vi hade pratat oavbrutet efter vi hade ätit upp pizzorna. Helt ärligt är det första gången jag är själv med en kille. Jag vet att det låter konstigt men jag har hållit mig till Linn för hon var den enda jag kunde säga allt till.
Vi stannade utanför mitt hus och båda stannade upp och Omar log ett sött leende mot mig. Hela det får mig att smälta inombords. Efter några få sekunder blev vi avbrutna av någon som stod precis bredvid oss.
-" Ursäkta om jag stör nyponrosorna men jag har ingen nyckel" sa Felix och jag började genast gapskratta.
Hans ordval är konstiga men jag gillar det. Det är lite farmor känsla över det hela. En farmor fångad i en 15 årings kropp.
-"Oj förlåt, men Omar vi ses" Sa jag snabbt innan jag följde med Felix fram till trappen.
Jag låste upp dörren och både jag och Felix var snabbt inne i huset. Skorna trampade vi av oss innan vi båda gick in till köket. Jag satte mig på en av barstolarna medan Felix letade i kylskåpet, antagligen efter någonting att äta.
Hans profil var snygg, med det skumma ljuset som lös utifrån blev det ju inte sämre om man säger så. Han var dock smal, inte sådär perfekt smal utan man såg nyckelbenen och alla de andra benen alldeles för tydligt emot tröjan.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
you don't know me- Omar Rudberg
ФанфикDaniella är en helt vanlig 14 snart 15 åring som helst innerst inne. Hon går i skolan och är med kompisar. Fast det finns en sak som hon måste kämpa mot och det är värre än allt annat.
