Så jäkla lätt är det inte.
Alla beteer sig som om inget har hänt.
Jacob Walter dog förra veckan i en bilolycka.
Den där populära killen från fotbollslaget.
Den där killen som råkade va min bästa vän.
Han dog.
Dem två första dagarna sörjde folk.
Eller ''låtsades'' att dem gjorde.
För hur skulle det se ut om ingen sörjde?
Alla skulle förekomma som ytliga idioter.
Och det kunde dem populära inte framstå som.
Hur sant det än är.
Mina fotsulor slog mot golvet i skolans korridårer.
Ljudet av mina tunga steg ekade genom den folktomma korridåren.
Jag stannade upp framför Biologiklassrummet och andades ut innan jag försiktigt öppnade dörren och gick in.
Allas blickar riktades mot mig och jag nickade mot den unga vikarien som tappade bort sig mitt i meningen när jag klev in.
-Mr Dicaprio...
-Förlåt för at jag är sen Ms.Det var något fel med trafiken. Sa jag och drog min ena handen genom håret.
-Ingen big deal.Varsegod och sitt.
Jag nickade och gick och satte mig vid ett ledigt bord.
-Därför är det vitkigt att ni har skyddat sex.Fortsatte hon
-Har du skyddat sex? Frågade William som satt snett framför mig.
Vikariens kinder blev illröda och hon började flacka med blicken.
-Sen när angick det dig Will?Frågade jag och tog upp en cigg.
William kollade bak med ett sliskigt leende.
-Jag vill ju bara veta om det är värt och sätta sig på henne.
Jag himlade med ögonen.
-Som om hon skulle vilja ha din kuk i henne. Sa jag och stoppa ciggen i munnen.
-Killar.Det räcker.Philip.Ta bort den där äckliga saken från din munn.
-Oroa dig inte.Jag tänker inte tända den inomhus Ms.
William vände sig framåt
-Ms jag skulle vilja ha ett svar på min fråga.
-Will kom igen! Visa lite respekt.
-Spela inte gentleman nu bara för att Jacob är död.
Jag brottades med känslan av att resa mig upp och slå skiten ur honom .
Jag kände allas blickar på mig när jag reste mig upp och gick ut ur klassrummet.
--------------------------
-Vad är det med dig Philip!?Du skulle slagit honom! Han förtjänade det.Sa Victor och suckade.
Jag tände cigaretten och ryckte på axlarna.
-Våld är inte lösningen på allt.
-Vad fan kommer det här ifrån? Du har förändrats
Jag skratta till och tog ett bloss.
William kom gående över skolgården.
-Ey! Du tappa något!Sa jag när han passerade oss.
Han vände sig om och min knytnäve for genom luften och träffade honom rakt i ansiktet.
-Passa dig nästa gång.Sa jag och släckte cigaretten.
Han tröck handen mot stället jag träffat honom.
Victor skratta till.
William tvekade innan han fortsatte åt framåt.
Vi visste både två vem som skulle vunnit om han slagit tillbaka..
YOU ARE READING
Run.
RomanceKänslan att känna sig jagad hela tiden. Hur snabbt man än springer.. hinner verkligheten ikapp. Om jag fick bestämma skulle jag lämna allt bakom mig och bara fortsätta framåt. Inte titta bak. Men det är omöjligt.