Amanda är en vanlig unge som kommer att lida

Amanda kommer att lida

Amanda var en helt vanlig unge i en helt vanlig familj. Varför skulle något tragisk hända henne? Jo, för att hon är en skitstövel. Japp, tror ni mig inte, så kommer ni att få se det nu. 

Jag och Amanda går i samma klass, hon irriterar mig. Hon måste ALLTID fråga mig om hjälp. Ser jag ut som google eller? Nej! Så varför ställa en massa dumma frågor?

Här ett exempel på våra konversationer under en lektion:

Jag sitter på mattelektionen och skriver den här berättelsen. Amanda är tvungen att sitta framför mig och hon kollar just nu på mobilen. Hon kollar på mig när min kompis Julia läser det jag skriver just nu.

"Hej", säger Amanda eftersom jag tvingat henne att säga något.

"Du stör mig Amanda", säger jag.

"Jag vet, du stör mig också. Det är det bästa jag vet."

"Fuck you, yebat tebya!"

Aja, ser ni hur irriterande hon är? Asså jag vill typ döda henne den lilla motherfuckern! AMANDA JULIA! JAG VILL DÖDA AMANDA! Nu sitter hon och tror att hon kan leka snygg inför kameran. Julia tycker den här berättelsen är skitrolig och läser det jag säger högt just nu.

Aja, efter skolan så hämtar jag en yxa från ingenstans. Det här är min berättelse så jag kan göra ALLT! Jag följer efter henne och drogar henne med en näsduk. Vart fick jag den ifrån? Jo, ingentans.

Jag kastar in henne i ett skjul som jag fantiserat fram. 

"Amanda, jag ska nu tortera dig till döds!" säger jag och skrattar ett galet skratt.

En massa tortyrsredskap kommer från ingenstans. Jag tar en hästsko och lägger den i en låga innan jag kommer närmare henne och sätter det i hennes ansikte. Hennes skrik var som musik i mina öron.

Julia kommer från ingenstans och dansar till bury a friend. 

"Bury a friend and try to wake up aaaaaaaah! Cannibal class killing the sun aaaaaaah. Bury a friend.... I WANNA END ME" skriker hon det sista ut innan hon kastar sig själv i elden.

Jag kunde inte låta bli att le ett Pinkie Pie skratt när jag hörde henne skrika sig själv till döds. Jag vända mig sedan om till Amanda.

"Amanda... jag ska nu dra ut dina naglar."

"NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! SNÄÄÄÄÄLLA SLUUUUUTA!"

Jag drog sedan ut alla hennes naglar och hon skrek ännu mer tills hennes röst blev hes. Jag började gråta av skratt. 

"Nuuuuuu så ska jag dra ut diiiiina öööööööööögon, Amaaaaaaaanda!" sjöng jag fram.

Amanda kunde inte få ut något ord men hennes ögon visade stor rädsla. Jag stoppa in larver i hennes öra innan jag stoppa in en gaffel i hennes öga. 

"Jag har sett till så att du inte kan dö snabbt för det här är min berättelseeeeeee!"

Hon skakade av smärta och grät ännu mer. Jag tog ett tidningspapper och la en bit av det i brasan innan jag tog upp det och la det på olika ställen av hennes kropp. 

"Guuuh, du är ju inte ens roooooolig! Nä, jag orkar inte med dig längre", säger jag när jag ger henne stora sår på hennes mun. 

Jag tar min yxa och skjuter in den rakt i hennes skalle. Eftersom det här är min berättelse så lever hon fortfarande. Jag går ut ur skjulet och låter henne sitta fastbunden där föralltid. 

Hon dog inte, men hon lider. Jag älskar mitt liv och lever lycklig i resten av mitt lyckliga liv.

A/N Nä, jag är inte galen. Jag skrev det här under min mattelektion. Jag hoppas att ni inte tror att jag är så sjuk i huvudet för jag är ganska snäll! Ni gör mig ledsna annars.