Varg öga

Kap 1 Första mötet

Jag såg nästan ingenting det var kol svart jag borde gå hem men vart är hemma det luktade barr och skog. Jag skymta en gran där framme jag gick mot granen och såg något som stod bredvid granen det var grott och ganska stort det blåste till och det rörde sig. jag blev så rädd att jag kasta mig under granen som stod bredvid mig det gjorde ont och min fot åkte igenom marken ner i en håla och fastnade jag drog och drog men foten satt fast nere i hålet jag satt helt stilla. När jag satt där nere såg jag att det jag hade blivit rädd för bara var en buske. Typiskt tänkte jag att bli rädd för bara en buske.
Jag hade gott ute tidigt dan före jag och pappa skulle sätta upp räv fällor. Jag tyckte att det var kul att hjälpa pappa med att jaga och sätta upp fällor. Pappa hade gett mig repet och giftet. Det var ganska långt att gå men När vi kom fram så skulle jag ge sakerna till pappa men han sa
" du börjar bli stor nu och vi ska se vad du har lärt dig "
" vad menar du ?" Jag såg frågande på pappa
" jag menar att du ska gillra fällan "
Jag blev genast nervös det enda jag ville var att göra pappa stolt. Mamma tyckte inte att tjejer skulle jaga och döda djur. Men pappa tyckte det var bra han hadde också lärt mig att använda en kniv och i födelse dags present förra året fick jag en egen kniv den var liten med handtag av rådjurs horn. När jag hade satt up fällan några minuter senare ropa jag på pappa. När han hadde inspekterat den sa han att det var mycket bra för att vara första gången.
Fast när vi gick ut senare så fylldes jag av förväntan tänk om det hade fastnat en räv i min fälla. När vi börga närma oss sa pappa
" du ska inte bli leden om det inte har fastnat något "
Men det hade det fastnat en stor varg i fällan den morrade och gläfste, jag var skräckslagen jag hade aldrig i hela mitt liv sett en livs levande varg den var mörk grå nästan svart och vacker jag kunde inte sluta stirra på den den hoppade fram och till baka och försökte bita oss tillslut lossna repet i fällan den sprang emot mig jag kunde inte springa mina fötter var som fastfrusna i marken, den sprang närmare och närmare och den stannade mitt framför mig och när den stod bara några centimeter framför mig så börja den att prata
" snart så ska du kriga för oss och inte emot oss "
och sen sprang den iväg det synds att den har ont och det var blod på den vita snön massa blod jag kände att jag mådde illa.
Nästa dag gick jag ut för att leta efter vargen. Pappa hade åkt till stan och mamma var hos en väninna. Jag börja leta där vargen hade fastnat i fällan. Det var fortfarande massa blod jag kände kväljningarna komma i halsen. Jag leta tills jag blev hungrig jag tänkte gå hem men vart var hem ? Jag hade gått vilse.

Sen dess har jag irrat runt i skogen. Nu kände jag att nånting rörde sig nere vid min fot. Jag drog i panik för att få upp foten och den lossna. Jag trilla baklänges ner på marken när jag hade rest mig upp så kika jag ner i hålet det var lika svart som natten vilket inte är så konstigt eftersom klockan kanske var 9 eller 10 på kvällen.

Jag stoppa ner handen i hålet och drog genast upp den där nere var nånting ludet som rörde sig det kanske var en kanin håla jag hade trampat ner i. Jag visste att kanin honor som vakta sina ungar kunde bitas hårt men kaninerna ska inte ha ungar på vintern.
Jag stoppa ner handen i hålet igen och lyfte upp det som var där nere jag fick upp armen och såg var det var en varg unge jag skrek och kasta den ifrån mig visst jag heter Ylva men jag tycker inte om vargar.

Vargungen låg en bit ifrån mig och gnydde och lät.
" ja gny på du du är iallafall inte vilse " sa jag till den
Sen kom jag och tänka på vargen vi fångade igår det här kanske var hennes ungar som jag har hittat. Då kommer dom ju svälta ihjäl. Jag fick lust att plocka upp ungen. Men jag visste att om man tog i en unge och den börja lukta människa så lämnar mamman ungarna.

Jag satt och kolla på ungen den var lite ljusare en mamman och kanske lika stor som min fot tillslut tog jag upp ungen i famnen den var varm jag tror det är en tjej så jag döpte den till Nova Jag visste att jag inte skulle få behålla den, vargar är vilda djur och ska inte leva i fångenskap.

Jag vakna med ett ryck " var är jag " tängte jag tillslut kom jag ihåg allt som hade hänt vargen och ungen. " här " sa någon jag ställde mig upp och ropa ' hallå ' " nej det är jag Nova "
Va jag kenner ingen Nova då jag kom och tengka på varg ungen men vargar kan inte prata då kom och tänka på den stora vargen den prata ju men det var ju bara en dröm eller.
-----------------------
Detta är min första berättelse så kommentera gärna ( inget elakt ) skriver så här " när dom använder tankelänken "
Och så här 'när dom pratar normalt '