If you love her,tell her

Kapitel 40. It hurts so bad..

Linneas perspektiv: jag haltade mig in igen men denna gången gjorde det ondare än vad jag hade innan. När jag kom tillbaka till mitt rum så satt mamma där. jag gick fram och satte mig på sängen och mittemot så satt mamma. jag kramade om henne och hon sa. " men gumman vad har hänt..?"
"Jjjj..ustin gjorde slut med mig.."
" åh gumman" sa hon och kramade om mig hårdare och strök sin hand över min rygg.
" Mamma jag klarar mig inte utan honom.."
" Jodå gumman.. det här händer alla"
" Ja men jag trodde det inte skulle hända med honom.. och allt vi hade betydde inget för honom.. han hatar mig. men det jag inte fattar är att varför han hatar mig helt plötligt."
" Jag fattar inte heller, du är så fantastisk."
Jag satt nog och grät i mammas famn minst en timme. det hade blivit kväll och mamma och jag satt nu och kolla på film. fast jag kolla inte riktigt på filmen.. jag fokuserade mest på att hålla i min mobil om hopp för att Justin skulle ringa och berätta att han inte menade det han sa och att han älskar mig. men inget hände under hela kvällen och i slutet på filmen så frågade mamma. "Så vad tyckte du om filmen?"
" Bra.." vad det enda jag svarade för att jag visste egentligen hur filmen var. min kropp orkade ingenting.. orkade inte gråta orkade inte äta och orkade inte prata. att kärlek kunde göra så här mot en förstod jag nog aldrig. men nu har jag fattat det klart och tydligt. Jag försökte resa mig upp men min kropp klarade inte av det så då la Jag ner mig igen i soffan och mamma gick upp och hämta kudde och täcke åt mig. när hon kom ner igen så bädda Hon om mig och pussade mig på kinden och sa godnatt. direkt efter hon försvann upp så somnade jag. jag somnade djupt.
Jag vaknade av ett sms, sms från Justin. Det stod. " Linnea jag är så ledsen att jag gjorde slut och så. jag ångrar mig så stort för allt jag sa och jag undrar om du vill träffas nu?"
han skrev det, han skickade. han menade inte det. han älskar mig! Jag klädde på mig snabbt som blixten och gick neråt men när jag kom ner på nedervåningen och hade satt på mig skorna och jackan då tänkte jag öppna dörren men det gick inte.. det gick inte att komma ut!! Jag drog och ryckte men det gick inte. jag var tvungen att träffa honom. tänk om han trodde att jag inte villa se honom igen men det villa jag... jag drog men det gick inte. jag vart så sur och nu började jag skrika efter Justin. om hopp att han skulle höra mig och hjälpa mig ut. " JJUSTIN" ropade jag om och om igen. plötsligt så dök mamma upp i allt. " Linnea det är bara en dröm, vakna."
Jag blundade och öppnade sedan, jag var i mitt rum. och bredvid mig så satt min mamma och höll min hand.
" Mamma det gör så ont.. han är i mitt huvud hela tiden."
" Åh gumman.."