Kap 5 Nova

294 19 10
                                    

jag började tappa kontrollen någon tog över mer och mer jag visste att det inte var Nova. Tillslut så hade jag ingen kontroll alls. Sen blev det bara svart.
Novas perspektiv
Ylva var helt borta. Jag sprang och sprang men kunde inte kontrollera mina rörelser. Jag försökte memorera allt jag såg så att jag skulle hitta tillbaka men gav snart upp.
Det var som om när Ylva stängde ut mig jag såg vad hon gjorde och kände vad hon kände men kunde inte prata med henne eller röra mig.
Jag var ganska trött vid det här laget men då såg något längre fram på stigen.
När jag kom närmare såg jag att det var en snö vit varg med hel svarta ögon och en svart prick över högra ögat som bara stod där. Såg den inte att jag kom rusande i full fart.
"Stanna" sa den eller snarare viskade.
Ha trodde den att den kunde få mig att stanna när inte ens jag kunde det.
"Nu" han jag höra innan jag trillade och gjord en kullerbytta och landa en centimeter framför den vita vargen.
Den bara stod där och kollade på mig.
" vad vill du " fnös jag och försökte hitta någonting att fästa blicken på. Det kändes så konstigt att bara titta in i ett par svarta ögon. Tillslut fäste jag blicken på den vita pricken ovanför det högra ögat. Der vita vargen bara ignorera mig och fortsatte stirra på mig.
" hallo" sa jag lite smått irriterad över att den hade ignorerat mig och försökte röra på mig den här gången kunde jag det.
Jag reste på mig och stärkte på mig som en katt.
" om du inte vill något vettigt så behöver jag faktist gå nu" sa jag och vände mig om och började gå.
Jag trodde den skulle säga nånting men när jag inte hörde nånting så vände jag mig om samtidigt som jag sa
" hördu du kan inte bara dycka upp och sedan in"
Den var borta jag stod och pratade mot en gran. Den kan inte bara ha gott upp i rök men ändå jag skulle ha hört om den hade sprungit iväg.
(Brak) någonting brakade bakom mig och i samma sekund stod den blodröda vargen framför mig.
F**k hur kunde jag glömma att jag blev jagad av en stor blodröd varg.
" den kommer " viskade den med en röst som gav mig rysningar.
" vad " sa jag och gjorde ett misslyckat försök att inte låta rädd.
"Den kommer" viskade den igen.
"Vad" sa jag igen men den här gången var jag bara arg. Det kunde inte bara dyka upp massa läskiga vargar och tro att dom äger värden.
" tetuls" seriöst tetuls jag klarade inte av att Hålla inne skrattet vad det än var så lät det inte speciellt läskigt. Så den här tokiga vargen hade sprungit och jagat mig för att berätta att tetuls skulle komma. Jag låvar att jag ska vara trevlig när han kommer undra om vi har några te kakor hemma.
Vargen började ljudlöst lösas upp och blåste iväg med vinden.
" skratta bäst som skratta sist " sa någon som stod precis bakom mig och skrattade ondskefullt. Jag vände mig om skräckslaget och stirrade på en kvinna med lång röd klänning det bara stank häxa om henne .
Hon bara skrattade och skrattade hennes skrattet skar igenom märg och ben och gav mig rysningar.
Tillslut tystnade hon tystnaden var nästan värre än skrattet och skrattet var illa. Hon tog tag i nackskinnet på mig och slängde in mig i ett träd. Allt blev svart.

När jag vaknade så satt hon över mig.
" sovit gott " sa hon och hacka in sina långa smutsiga naglar i min mage. Jag gnydde av smärta och kände något varmt rinna ner från magen. Den var blod mycket blod hon samlade ivrigt 5 stora provrör med mitt blod hennes korpsvarta hår låg perfekt över hennes axlar. Bara att hon var så perfekt gav mig rysningar nej vänta hela hon gav mig rysningar.
Sen blev det svart igen.

Varg ögaWhere stories live. Discover now