Lycklig, kär och förkrossad

Kapitel 17

Troy sjönk ner på golvet med händerna upptryckta i ögonen för att stoppa de rinnande tårarna.

"Men...vad hände efter?" Viska jag tyst medan jag la min hand på hans axel, men Troy puttade lätt bort den.

"Inget. Jag väntade bara. Jag väntade på mitt straff... och det fick jag."

Paniken inom mig spreds när han nämnde det sista. 'och det fick jag'."Min familj du har träffat, det är inte min riktiga familj." Troy viskade nu.

"Min riktiga mamma heter Nancy och lever i Texas. Jag har två systrar, min lillasyster Ashley och min storasyster Baily. Varför alla slutar på y har jag ingen aning om." Sa han tyst och log lite mot sig själv.

"Brad hette min pappa..."

"Hette?" Mumla jag tyst och satte mig i skräddarställning framför honom.

"Efter det jag gjort blev jag utstött ur mitt gäng i skolan, vi var bara 10 så vi var inte så gamla, och jag bytte skola efter några månader. Där hamnade jag i helt fel gäng och började dricka i tidig ålder, runt 11 eller 12. En kille erbjöd mig en cigg en dag, trodde jag. Det visade sig vara någon drog. Den dagen gjorde jag hemska saker." Troy tvekade innan han öppnade munnen igen.

''Jag mördade min pappa...''

Jag blev helt stel. ''Mördade?'' Viska jag och la handen lätt för min mun.

''Jag kommer inte riktigt ihåg, det vill jag inte heller... men jag blev förflyttad från min familj till min nuvarande familj.''

Jag la handen på Troys nu avslappnade axel och rörde tummen i cirklar. "Det är okej..."

Troy mötte min blick med sina tårögda ögon. "Seriösr? Jag kommer säkert bli avstängd från skolan och då är jag körd..." mumla han tyst.

*

"Vill du gå och köpa glass?" Jag öppnade hasstigt ögonen och såg Sebastian stå med en plånbok i vänsterhanden.

"Va? Var är Troy och Lolah?" mumla jag trött medan blicken vandrade runt i rummet.

"Han stack, Lolah med..." svara han tyst. "Eller, ärligt talat så vet jag inte.."

Jag suckade djupt och satte mig upp. "Såg du inte när dom gick?"

Sebastian skakade snabbt på huvet och gick mot hallen med mig hack i häl.

"Ska vi till Ica?" Log Sebastian stort när han har fått på sig sina vita Converse. "Jag tror kiosken är närmre..."

Utan att säga ett ord till fick jag på mig mina gråa Vans och var redan ute på garageuppfarten när Sebastian kom.

Jag och Sebastian gick i en hastig takt mot kiosken, när jag såg en lite pojke springa förbi skrikandes.

Han stannade upp framför oss och tittade på Sebastian med sina stora blåa ögon. Helt plötsligt vände han sig om och sprang tillbaka.

"Vad var det med honom?" Muttrade Sebastian med blicken på pojkens rygg medan han och hans skrik orangea tröja försvann.

Jag saktade ner då jag såg kiosken. "Sebastian... jag vill gå hem." viska jag av obehag.

"No, jag ska ha min glass!" Jag tittade upp på honom och försökte se så sur ut som möjligt.

JAG FÅR ALDRIG SÅ SOM JAG VILL NÄR SEBASTIAN ÄR HÄÄÄR!!

Sebastian öppnade den knarriga glasdörren in till kiosken med mig hack ihjäl bakom honom.

"Vilken vill du ha?" Sa han medan han öppnade frysboxen som var fylld av olika glassar. "Jag vill ha mjukglass..."

Jag log snett Sebastians blick log jag snett för att ge honom ett tecken att gå fram till kassörskan.

Han log tillbaka och tog tag i en Magnum Classic medan han drog ut sin plånbok ur sin jackficka. "En mjukglass och den här." sa han till tjejen i kassan.

När vi väl var ute ur kiosken puttade jag till Sebastian. "Hon flörtade ju med dig!" Skrattade jag högt.

Sebastian stannade och stirrade på mig som om jag hade gjort nåt något dåligt. "Gjorde hon inte alls!!!" Röt han, men på ett leende på läpparna.

Jo Sebastian, det gjorde hon.

"Hallå, hon såg bra ut. En liten blond tjej... det såg ut son att hon diggade dig." Att Sebastian ser sur är inget problem alls för mig, det är fortfarande lika kul att se honom uppretad.

"Gå in och hälsa på henne!" Jag tryckte på hans rygg med min lediga hand och utan att streta emot gick han in igen.

Yes, you made it again Melissa. [😎]

De svala briserna tog tag i mina lockar, och ärligt talat är jag nästan tacksam mot mig själv att jag tog min kofta.

Jag var helt uppslukad i min glass och mina tankar när jag kände hur ett litet finger som fortsatte att peta på min höft.

Helt paralyserat tittade jag ner och såg den lilla killen från tidigare. "Hej..." sa jag tyst medan jag tog ett litet bett från våfflan.

"Jag har tappat bort min katt... kan du hjälpa mig att leta?" Ett litet leende la sig över hans läppar och jag kände nästan hur jag inte kunde motstå att le tillbaka.

Jag känner igen honom. På något sätt. Men jag vet inte var ifrån.

"Okej, jag ska bara äta upp glassen." Lilla killens leende försvann direkt och de glada ögonen byttes ut mot ett par gråtfärdiga ögon.

"Ne ne nej... gråt inte!" Utbrast jag och utan att tänka mig för kastade jag iväg den nästan uppätna glassen och jag omfamnade den lilla killen.

"Förlåt!" Viska jag medan jag drog honom från mig. Ett leende var på läpparna.

"Hej, Melissa! Titta här!" Jag vände mig om och såg Sebastian komma ut ur kiosken med en rosa lapp i handen som han stog och viftade med.

Snabbt tittade jag tillbaka där den lilla killen stog.

Borta.

Förvirrat stirrade jag på det stället där jag ståt och kramat om killen, tills Sebastian kom och räddade mig.

"Jag ska träffa tjejen imorrn! En dejt typ..." jublade han högt. "Ahaa...okej, kul." muttra jag medan jag började gå hemåt. "Vad har hänt med dig?"

"Jag...funderar."

*Väl hemma*

"Jag tar en dusch..." Viska jag då jag slängt av skorna. Sebastian tog snabbt tag i min arm och fick stop på mina snabba steg.

"Melissa, hände det något när jag var inne i kiosken?" Sa han. Vad ska man svara på det? Ja, du vet den där lilla killen som vi såg bara flög iväg helt magiskt, typ på en enhörning eller något!

"Nej..."

Jag stängde badrumsdörren efter mig och låste sakta. En känsla inom mig sa att jag ska vara ledsen, men jag är ju inte det...

Kläderna drog jag av mig och jag gick in i den stora duschen. "White lips, pale face. Breathing in snowflakes. Burnt lungs, sour taste. Light's gone, day's end. Struggling to pay rent
Long nights, strange men" nynnade jag tyst för mig själv medan det varma vattnet nuddade min hy.

När jag kramade den där lilla killen kändes han helt tom.

Tankarna flög omkring och jag hörde inte mig själv sjunga vidare på låten bakom alla mina funderingar.

______
HALLÅÅ❤️❤️
Asså förlåt förlåt förlåt! Jag har varigt borta i typ 4 månader, men det har hänt sååå mycket under dom månaderna!
1. Min mobil blev stulen i december...
2. Vi köpte en ny telefon i början av februari.
3. Jag kunde inte ladda ner Wattpad på den nya (den har har nu), vet inte varför.
4. Kunde det i ungefär slutet av mars.
5. 1:a april åkte jag på konfirmationsläger i Italien, så jag hade inte internet på en hel vecka.
6. Under hela detta kalabaliken hade jag jättemycket i skolan👌🏼
Så man kan säga att jag har haft min otur för i år...eller kanske inte, men men.

Jag LOVAR att jag ska bli bättre på detta❤️ puss puss❤️

P.s. Förlåt för konstigt kapitel...