Kapitel: 11 Borta

201 5 2
                                    

Jag satt där, i flera timmar innan dörren öppnades och Mason kom in. Var det han som kidnappade mig? Vad ville han? Jobbade Linus åt honom? Kommer isac att hitta mig?

Har satte sig framför mig och bara kollade på mig samtidigt som han log ett äcklat leende. "Vad vill du ha?" frågade jag rakt på sak. Jag ångrade snabbt att jag tog på mig denna tröja, för han såg inte ut att kunna hejda sig. Han kollade ner mot mina bröst och sedan upp till mig igen. "Ta dig ifrån, Isac. Han kommer aldrig hitta dig." log han och kollade mig i ögonen. Och sedan gick han.

**6 veckor senare

Jag låg helt paff i sängen. 6, 6 hela veckor har gått och ingen jävla Isac. Seröst, han har Jupiter den bösta utav alla på att spåra folk. Men inte en ända syn av Isac eller någon annan.

Plötsligt kom en kort liten dam in, hon gick fram mot mig la dagens mat på skrivbordet och vände på klacken igen. Hon svängde tvärt ut genom dörren, två hårnålar åkte ut från hennes hår. Vad är oddsen att två hårnålar åker ut ur någons hår? Vad det planerat av Mason kanske? Var det meningen att de skulle åka ut?

Jag reste mig snabbt upp och spring mot golvet för att plocka upp hårnålarna. Jag kände på dem och försökte se dem även fast det var kolsvart i rummet, vilket det alltid är eftersom det inte finns någon ljuskälla här förutom på dagarna då det kommer in lite ljus genom springan under dörren annars är det helt mörkt. Jag slår till inatt då alla sover, och det blir lättare att rymma då.

**kvällen

Alla lampor var släckta, inte ett täcken på att någon var vaken. Jag tog fram hårnålarna som jag hade gömt i håret under dagen. Jag trycker in nålen i hålet och vridet hårt men tyst. Klick så går den upp, "var det inte lättare än så?" Sa jag tyst får mig själv samtidigt som jag satte upp håret och öppnade sakta dörren. Jag gick sakta ner för trapporna, det var knappt att mina ben orkade hålla upp mig för all misshandel men det gjorde så gott det kunde och det var jag glad för. Jag hittade en mobil och drog med mig den innan jag hörde ett ljud från övervåningen och någon som svor tyst.

Jag sprang och sprang ut från gården, och sprang ytterligare lite mer. Jag stannade i en vägkant och läste på skylten innan jag gick mot skogen så ingen skulle kunna hitta mig. Och slog in  074... vill jag verkligen dit igen? Vad kommer han göra med mig, jag rymde ju typ? Vad ska jag göra?

Ring Ring...

"Hallå? Vem är det jag talar med?" Sa en mörk röst.

"ISAC!, hjälp mig!" Lipade jag samtidigt som jag sprang längre in i skogen..

"Agnes!!, vart är du?" Han plockade upp nåt i bakgrunden och man hörde en bil starta.

"Vid motorvägen precis utanför staden.." sa jag men blev snabbt tyst igen.

Han la på...

- - - - - - - - - - - -

Förlåt

Försöker

// S

Maffians DrottningDove le storie prendono vita. Scoprilo ora