Han.

Bara en början

Idas snabba steg ekar i huset. Det som inte fick hända har hänt. Varför just mig? Vem bestämde att det var just i Idas hus som han skulle komma till? Idas tankar far omkring i huvudet. hon försöker att koncentrera sig på att ta sig ut ur huset men det verkar som att hon inte kommer någonstans . Hon står på ett och samma ställe hela tiden. Hennes små ben rör sig så fort dom kan, men hon kommer ingen vart. Rösterna och skriken blir bara högre och fylligare för varje sekund som går. Hon klarar inte detta längre, hon måste komma ut. Hon hör hur hans steg blir högre och högre, han kommer närmare och snart är han precis bakom henne. Det värker i hennes handleder av banden som skär in. Hon blundar och hoppas att detta är slut snart, att allt blir som vanligt och att hon får träffa sin familj. Bara en sista gång...