Jag öppnade dörrarna in till skolan, sakta går jag genom korridoren. Folk glor, pekar och fnissar. Jag ger dom en blick och går vidare. Jag letar upp lärarrummet och frågar efter mitt skåpsnummer.
''Vilket skåpnummer har jag?´´ frågar jag.
''Du måste vara Vanessa, nummer 23. Hoppas du kommer trivas´´ säger läraren som ser ut att vara i min ålder, hur hon nu kan se så ung ut.
Jag letar upp skåp nummer 23. Jag öppnar det och lägger/hänger av mig mina saker, hackar på låset och stänger. Jag letar upp en bänk en bit bort i korridoren och sätter mig. Min blick glider över alla människor som står uppdelade. Man ser klart och tydligt vilka som är ''töntar'', och ''icke töntar''. Vissa ser seriöst ut som uppstoppade barbie dockor. Usch. En klocka ringer och alla grupperingar blir nu till en ända stor klump som tränger in i klassrummet. Jag går sist in, och sätter mig längst bak. Läraren presenterar sig, antagligen för att jag är ny.
''Skulle du vilja berätta lite om dig själv kanske?´´ frågar läraren. Det är samma lärare som gav mig mitt skåpsnummer.
''Pass´´ svarar jag kort.
''Kom igen, berätta nu, va inte blyg´´ tjatar hon.
''Jag är inte blyg, varför ska alla här veta saker om mig? Berättar för dom jag vill. Har ändå inge intresant att säga´´ säger jag.
''Jaha, okej då´´ säger hon och sätter sig ner vid sitt skrivbord. ''Då kan ni börja räkna´´.
Matte...hatar matte. Vad ska jag ens göra med alla fula siffror. Matte för mig är som att försöka läsa en mening på japanska, förstår ni? Men nu har jag ju inga böcker så...Jag lutar bak stolen och tar fram telefonen.
''Om du inte har en bok kan du kolla i min´´ säger en kille som sitter i bänken bredvid mig.
''Lungt´´ säger jag utan att ta upp blicken.
Killen nickar och fortsätter räkna. Jag tittar sakta upp på honom, ganska söt faktiskt.
''Eller jo, kan jag få titta i din bok?´´ frågar jag. Det bara flöh ut, som ett skott. Killen rycker till och tittar på mig.
''Haha, ångrat dig?´´ frågar han. Jag fnissar.
''Mmm´´ svarar jag. Han räcker fram boken mot mig och jag tar i den. Våra hände stöter ihop, jag känner direkt hur mina kinder hettar till. Sluta Vanessa, sluta. Brukar aldrig tycka att något är pinsamt, förutom killar tydligen. Resten av lektionen småpratar vi, inte ett tal får jag gjort. Men brukar ju inte det så spela roll. Vi reser oss från våra bänkar och som när lektionen började försöker alla komma ut samtidigt. Jag och killen, som jag fortfarande inte vet vad han heter väntar. När alla, äntligen, gått ut går jag och killen också ut.
''Det är slöjd nu, så vi behöver inte ta några böcker´´ säger killen.
''Har ändå inga böcker´´ säger jag. Killen och jag har skåpen precis bredvid varandra. ÖDET. Vi springer iväg mot slöjdsalen. På dörren sitter en lapp. ''Slöjden är inställd på grund av sjukdom´´. Men denna skoldagen börjar ju bra, en lektion inställd och har redan världens roligaste pojkvän. Eller inte pojkvän som i pojkvän. Asså en kill vän. Aja, skit samma. Kill kompis iallafall. VI går iväg mot matsalen. Nu har vi ju typ 3h håltimma. Vi tar maten, som mer liknar spya och ska försöka leta upp ett bord att sitta vid. Jag går fram till det bord som enligt mig har bästa läget.
''Inte där´´ säger killen.
''Varför?´´ frågar jag.
''Mimmi och dom brukar sitta där´´ svarar han.
''So what?´´ säger jag. Han tvekar men sätter sig. Mimmi och dom? Som om jag skulle bry mig. Jag tar en tugga av vad det nu är för mat. Killen ser nervös ut. Varför har jag inte ens frågat vad han heter? Kan ju inte gå runt och kalla honom för ''killen''.
''Föresten, vad heter du?´´ frågar jag.
''Felix, och du Vanessa va?´´ svarar han. Jag nickar. Felix, som han heter. Har verkligen det perfekta leendet, ögona allt. Jag tror att jag gillar honom, mycket. Är jag kär?
