Nyckelns hemlighet

Shlagenberg

Försiktigt vrider jag på mig och jag vaknar och märker att Sarah hänger sig över mig och tittar på mig med hennes stora bruna ögon.

-Hej, säger hon glatt.

-Hej, jag smeker henne lätt på kinden sen kom jag på med ett ryck att jag hade smygit hem ifrån mitt i natten. 

-Vart ska du?, frågar hon medans hon reser sig bort från mig.

-Hem.

-Varför?

-Min farbror kommer bli galen om han märker att jag är borta jag måste gå hem.

-Men kommer du tillbaka sen, frågar hon.

-Ja jag ska försöka med om jag inte kommer idag så kommer jag imorgon, okej. Säger jag innan jag kysser henne lätt på pannan inann jag springer ner för trappan.

Hon går försiktigt ner för trappan efter mig och ställer sig sen i förr karmen och tittar på mig när jag springer bort från huset.

Andfått komer jag in i hallen med enna handen på börstet.

-Jasså var har du varit och alla dessa dagar? Frågar min farbror mig med armarna i kors. 

-Äh...jag..äh.

-Ja jag lyssnar.

-Jo jag har varit med en kompis lite längre bort härifrån.

-Ja eller hur, och jag är Kalle Anka, du har inga vänner. Kom med är. Han tar tag i mitt öra och drar in mig i köket.

-Jo som du kanske vet Hugo så har mat konstigt nog försvunnit, du vet inget om det?

Jag sänker mitt huvud för att dölja mina skyldig ögon.

-SVARA! Skriker han.

-Äh..

-Lars om han inte svarar och inte hjälper till här hemma ens en gång så borde han få straff, säger Wera som är han fru och står i ena hörnet.

-Ja det har du rätt i, svarar han nöjdt. Efter en stund kommer han tillbaka med en stålkejda och låser fast den i min ben och den andra i väggen. Sen ger han nyckeln till Wera som lägger den innanför tröjan.

-Så nu ska du disk altt det här, säger hon och visar en hel hög med disk som är hörgre en mig.

-Och sen får du ingen mat försen du är klar, lägger Lars till.

-NI KAN INTE GÖRA SÅ HÄR! Skriker jag och rycker i kedjan.

-Tänk för att dom kan det, hör jag bakom mig där Karin och katrine står.

-Min pappa skulle aldrig tillåta dig gör så här mot dig.

-Synd om du inte har missat den delen så är han och Stina döda för flera år sen. Säger han och puttar mig lätt.

-Ja samt dom andra i vår familj, säger wera och skrattar till.

-Vilka andra? Frågar jag med högröst.

-Skrik inte, skriker Lars så jag får hans saliv i ansiktet.

-Eller dom var väl typ inte vår familj, säger Karin.

-Ja eller va dom det mamma, lägger Katrine till.

-Jag vet inte riktigt heller hela den bunten var smått galna, både  Shlagenberg och eran farbror.

-Shlagenberg? Frågar jag och avbryter deras samtal.

-Tyst unge börja diska, skriker Lars till. Sen går alla från köket och lämnar mig ensam.

-Shlagenberg! Säger jag för mig själv.