Det var nu 37 dagar sedan Remus och Sirius hade bestämt sig för att ta en paus från varandra. Remus var säker på att det var 38 men både han och Sirius vägrade erkänna att de höll koll.
En dag när Sirius, Peter och James satt i stora salen och åt frukost så kom Sirius gående mot dem. Han hade sitt axellånga, lockiga svarta hår uppsatt i en lös hästsvans och översta knappen i skjortan uppknäppt.
Det var något med Sirius som alltid hypnotiserade Remus, han var ju väldigt attraktiv men det var något mer, han utstrålade en energi som lyste upp både honom och hans omgivning.
Just den här dagen var det extra trångt vid Gryffindor bordet och den enda lediga platsen var bredvid Remus. Sirius satte sig nonchalant ner och verkade ignorera det faktum att hans och Remus hand konstant stötte emot varandra.
När Remus plötslig kände fingrar omsluta hans egna kände han samma känsla som han känt tusen gånger förut. Men bara med Sirius. Aldrig någon annan."Snälla ta inte bort handen" viskade Sirius röst alldeles intill hans öra. Han såg in i Sirius stormgrå ögon och såg sin egen nervositet återspeglas, men det fanns något annat också, en glimt av hopp.
När Remus fingrar omslöt Sirius med samma kraft hörde han Sirius dra en lättnadens suck. Ett par minuter senare ursäktade sig Sirius och sa att han behövde gå på toa så följde Remus stumt efter. Utan att bry dig om de andras undrande blickar och viskande röster.
När de kom ut därifrån drog Remus med sig Sirius till ett tomt klassrum. "Helvete Remus jag kan inte fortsätta såhär!" utbrast Sirius.
"Vilket?" frågade Remus med ett spår av rädsla i rösten, hade det hänt? Hade Sirius förstått att han var överlägsen Remus i alla kategorier? Att han aldrig skulle förtjäna Sirius?
"Det här i håller på med! Fan Remus, varje dag vi inte är tillsammans dödar mig, det tar kål på mig att se dig ledsen och inte veta vad jag ska göra!" nästan skrek Sirius.
"Remus John Lupin, jag älskar dig, jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vill ingenting hellre än att bli ihop med dig igen." sa Sirius och stirrade in i Remus ögon som nu bar tårfyllda.
"M-men varför jag? Du är Sirius Black du är den vackraste, populäraste och roligaste människorna på jorden Hur kan någon så speciell som du älska någon så... vanlig som jag?" sa Remus tyst.
Sirius tog Remus händer i en av sina egna och la varsamt den andra på hans käkbenet och vinklade det neråt så att de fick ögonkontakt "Du är allt annat än vanlig, du är den smartaste, sötaste, ödmjukaste, bästa människorna jag känner" sa Sirius och log. 'Och jag vet att jag sa det innan men jag älskar dig från djupet av mitt hjärta".
Remus gog ett djupt andetag och sa "jag älskar dig och du är en idiot om du inte har förstått det redan och om offret fortfarande finns så vill jag inget hellre än att bli din pojkvän". Sirius drog efter andan och nickade energiskt. Remus skrattade och kysste Sirius länge.
Kommentera gärna vad nu tyckte! Det här är min första fanfick någonsin så...
