Josefine's perspektiv
-Har du nåt batteri i mobilen? frågade jag Ella i hopp om att hon iallafall skulle ha några ynka procent kvar. Hon tryckte igång den och skakade sedan på huvudet.
-Har 3% men har flyplansläget på så kan inte göra något med den, sa hon och suckade sedan. Jag nickade lätt och kollade ut ur fönstret på tunnelbanan vi satt på. Jag började försiktigt trumma på mitt knä med fingrarna i brist på annat att göra. En kvinnlig röst avbröt mig mitt i mitt trummande. "Nästa Skanstull"
-Vi ska av här, sa Ella och reste på sig. Hon tog sin väska och gick mot dörren. Likadant gjorde jag. När vi kom ut ur vagnen så var det ganska dött på perongen. För att vara en varm sommarkväll sisådär en fredag så var det oerhört folktomt. Likaså ovanför rulltrapporna, fast där brukar det inte hänga så mycket folk vanligtvis heller.
-Har du haft en bra dag? frågade Ella för att avbryta den tystnad som svävade kring oss.
-Ja verkligen, svarade jag och började tänka på dagen. Jag kom o tänka på Oscar och det fick mig att le som ett fån. Att en kille man inte ens känner kan få en så glad.Jag knappade in min pinkod och kollade upp på tv'n medan den låstes upp. Mobilen gav ifrån sig ett flertal notiser som jag missat. Jag öppnade upp mobilen och såg att jag hade ovanligt många notiser från Twitter. I händelserna stod det en massa som:
"Jossan han RT!!!"
"JOSSAAAAAN"
"Åh Josefine"
Vad hade jag missat? Vem hade retweetat vad? Jag bläddrade ner en bit och såg exakt vad alla menade.
-Ella har du kollat Twitter?! Frågade jag fort. Hon skakade på huvudet och kollade på mig med en ganska orolig min. Antagligen för att min fråga lät ganska allvarlig.
-Oscar retweetade våra bilder, utbrast jag. Jag sken upp som en sol och likaså hon.
-Vaaa gjorde han? frågade hon och satte sig bredvid mig för att jag skulle visa henne.
-Förstår varför han retweeta, ni är så himla fina, sa hon sedan och reste på sig.
-Yeah right, svarade jag och himlade med ögonen. Hon höll alltid på sådär. Jag hade fått fanstämpeln för längesen & det var något jag var medveten om och accepterade. Fast jag går inte heller runt och tror att jag har en chans med varken Oscar eller de andra killarna. Dock vill man ju att dom ska gilla en & inte tycka att man var jobbig.
Vid detta laget hade Nadia stapplat in i huset. Hon hade en påse med sig som hon kastade på Ella.
-Som tack för att vi får bo här, sa hon och flinade. Ella tittade på mig och jag ryckte på axlarna för att visa att jag inte hade en blekaste aning om vad hon hade i kikarn. I påsen låg det en tröja med text där det stod 'I don't wanna go to school'.
-Tyckte att den passa dig, skrattade jag fram. De andra två började skratta åt kommentaren jag precis lagt. Men det var ju faktiskt sant. Den passade henne. Hon klagar alltid via sms att hon, och jag citerar, "hatar skolan och människorna där". Mobilen vibrerade och en notis visade sig på skärmen.
"Eyyo #FoooFamily, signing tomorrow 11:00 am at NK. We hope to see your beautiful faces there xx"
---------
Hm vart ska allt detta leda tro? Kommentera vad ni tror ska hända, kul o veta! Votea medan ni ändå håller på (;
VOUS LISEZ
Sånt som aldrig händer ⇢ o.e
FanfictionHur ska man veta om man känner en person? Hur ska man veta vem man kan lita på? Och vad gör man när sånt som aldrig händer, faktiskt händer?