Sånt som aldrig händer ⇢ o.e

Åtta

De 5 dagarna i skolan efter Stockholms helgen var sega. Många läxor & mycket att ta in. Just sånna här skolveckor gör att man får ångest över skolan. Man tänker bara på att få godkänt & inte på att få ett C eller A för det är i princip omöjligt att få när man har så mycket på en gång. Och för att toppa av det hela så gör det inte saken bättre att lärarna är för krävande.
Jag slog ihop min svenska bok, jag hade förstått ungefär häften av vad jag läst och jag visste att jag var tvungen att läsa den igen. Men inte nu. Min mobil gav ifrån sig en vibration på bordet där den låg. Ett sms hade ramlat in. Det var från Nadia.
"Är du fortfarande up sleepover'n hos dig inatt?😴" stod det i smset. Tänka behövde jag verkligen inte göra.
"Ser inget bättre tillfälle än att inte behöva läsa svenska boken, kom över när du kan. Dörren är upplåst så det är bara att kliva in, är hemma själv😋" svarade jag och låste sedan mobilen. Jag plockade undan lite kläder som låg på mitt golv och placerade det i tvättkorgen, där dom egentligen skulle ha legat.
•
-Hallå duuu, får jag kolla på killarnas signeringar i ditt album för i mitt så hade Omar failat totalt med sin autograf? frågade Nadia medan hon gick runt i mitt rum i hopp om att hitta några nya grejer att titta på eller testa.
-Jo det får du väl, jag tittade upp ur min mobil och pekade på en bokhylla där albumet låg i. Jag låste min mobil och lutade mig mot sängkanten och kollade på när Nadia bläddrade sida för sida i 'album boken'.
-Haha varför har du skrivit ett nummer här? frågade hon och kollade upp på mig.
-Haha va jag har inte skrivit nåt? svarade jag förvånat och reste på mig. Jag gick bort till henne och tog boken ur hennes hand.
-What the fuck, mumlade jag tyst för mig själv.
Jag sökte upp numret på Eniro utan någon som helst träffar. Hur typiskt? Jag ryckte på axlarna och la undan den lilla boken för stunden. Jag skulle ta reda på vem det var sen. Inte nu, dels för att vi båda höll på att dö utav hunger, och för att det var nåt jag helt ärligt inte orkade bry mig om just nu.
-Let's go make some food, sa Nadia exalterat samtidigt som vi var påväg igenom korridoren som skulle leda oss till trappan ner till nedervåningen. Jag skrattade till och kände hur min mage kurrade lite smått.
•
Jag bestämde mig för att skicka ett sms till numret. Det skulle väl ändå inte skada? Det stod där av en anledning. Personen som ägde numret fick heta 'random' i telefonboken då detta var ganska random.
"Hej! Jag undrar bara vems nummer detta tillhör! Hör av dig så fort du kan. /Josefine"
------------
Hahahahaha alltså gud vad är grejen med alla dessa dåliga kapitel. Aja ni vet vad ni ska göra. Kommentera & votea (;