we slowly dance in place || tfc

Kapitel 16♡

Kapitel 16

"Ehm, Natalie detta är Felix", sa jag och nickade lite svagt mot Felix som stod och hängde över bordet. Han svängde runt och tog en ledig stol från bordet bredvid. Stolen ställde han bak o fram så han kunde luta sig mot ryggstödet. Natalie var dock inte så diskret med att visa hur snygg hon tyckte Felix var. För hennes haka kunde hon nästan doppa ner i hennes vanilj latte och ögonen var stora som klot. Det fick Felix självförtroende att öka något extra då han rättade lite på ryggen o slängde lite med håret. Så dör otroligt sexigt som han brukar göra. Men jag störde mig fortfarande på hans stora ego.

"Felix vad gör du här egentligen?" Sa jag en aning irriterat. Men tänk så hade han hört mitt och Natalies tidigare samtal? Dock var de ju inget pinsamt utan bara den raka sanningen. Saken är ju den att jag överhuvudtaget tog upp honom i samtalet.

"Nej jag skulle bara checka läget lite här på stan och när jag gick förbi så såg jag ju den här snyggingen.", sa han och blinkade mot Natalie. Jag bara himlade med ögonen mot honom. Att han just valde att kalla henne snygg fick mitt hjärta att hoppa ett extra slag. Jag vet att jag inte känner något för honom men på något vänster kändes de ändå inte bra.

"Sååå, vad ska ni göra idag?" Sa Felix och lutade sig lite extra över ryggstödet. Natalie var snabb på att svara på den frågan och efter det så dök dem båda in i ett samtals ämne som jag inte hade energi till att lyssna på. Men efter ungefär 20 minuter orkade jag inte vänta mer.

"Okej Felix, men vi är klara och måste gå nu, så hejdå.", sa jag och kollade lite extra mot Natalie som tecken på att vi skulle gå.

"Ja okej, men Felix du kan väl hänga med?", sa hon och skiftade blicken mellan mig och Felix. Alltså är hon så efterbliven? Jag menade att vi skulle gå härifrån fast, UTAN FELIX.

"Sure, låter nice.", sa han och reste på dig. Samma sak gjorde Natalie. Att hon är så blind, ser hon inte att han bara smörar?

"Kommer du Laura? Eller ska du bara sitta där?", sa Natalie helt omedveten om hur sur jag egentligen var på henne. Jag reste mig ofrivilligt upp och kollade på dem båda två. Man kunde tydligt se hur Felix flinade mot mig. Jag ignorerade honom och tog istället upp min jacka som ramlat från stolen till de smutsiga golvet. Jag slängde slarvigt på mig jackan, därefter så trängde jag mig förbi dem och ut mot dörren. Bakom mig kunde jag höra hur Felix gav i från sig ett litet diskret skratt. Hur pallade han ens att hålla på?

När alla hade kommit ut från cafet så visste jag helt ärligt inte vart vi skulle ta vägen. Eftersom det inte alls fanns på kartan att Felix skulle vara vårt följeslag för dagen.

"Så Laura, vad ska vi nu göra? Det var ju du som hade så bråttom med att gå? Eller var det inte så?" flinade felix. Jag fnös bara mot honom, för han visst mycket väl hur mycket jag ogillade honom.

"Men jag vet, vi kan väl åka till strandfesten ikväll?" utbrast Natalie och ställde sig framför mig och Felix. Det lät ju faktiskt inte så dumt, skulle verkligen behöva släppa allt och bara ha roligt.

"Ja visst, men är det okej om jag tar med någon?", frågade jag och kollade på Natalie som hade hoppat upp och suttit sig på en papperskorg.

"Ja men absolut får du det, ta med vem du vill. Ju fler desto bättre."
Den första tanken jag hade var på att ringa och fråga Oscar om han ville hänga med. Vilket jag tror att han gärna hade gjort. Om jag skulle vara ärlig så hade jag faktiskt saknat honom en aning. Han fick mig liksom bara på så bra humör bara av att han var i min närhet.

"Jaha, och vem hade du tänkt att ta med då?", frågade Felix samtidigt som han sparkade på några stenar som låg på den varma trottoaren.

"Jo jag tänkte att jag skulle kunna ta med Oscar."

Felix perspektiv

Oscar? Vadå Oscar? Vad fan ser hon i honom? Vad har han som inte jag har? Inte för att jag egentligen bryr mig men ändå.

"Aha." Svarade jag kort.

--
Vill ni veta en sak? Jo jag är finally med min internetvän. & här har hon snart varit i en vecka? Kan ni liksom höra mig gapa av glädje?🐢