Ingenting att förlora

3 - Bära eller brista

Oliver som suttit mitt emot mig flyttar nu över till min sida. Han lägger ena armen runt om mig och kollar på mig.

"Du vet." börjar han. "Jag må vara yngre än dig, men tvivlar på att du är smartare än mig. Tilda, jag är inte dum."

"Vad menar du?" frågar jag honom mellan tårarna.

"Din kompis, Felicia. Hon har ju en lillasyster som heter Fanny. Min kompis. Hon har sagt till mig att Felicia kom hem igår, skitfull. Jag förstod att du antagligen också var det."

"Men bilden då?"

"Jag kollade runt och hittade den från en killes Instagram.."

Mitt hjärta stannar när jag hör ordet Instagram.

"Men den är borta nu. Han tog bort den i morse. Tror inte heller många såg den." avslutar han.

"Ve-ve-vem är killen?" frågar jag försiktigt efter ett tag.

"Eric Nilsson heter han."

Eric. Inte han. Hur kunde jag inte förstå att det var honom från första början?

"Hallå?" säger Oliver plötsligt.

"Va?" svarar jag.

"Du har varit utzoomad i flera minuter. Vem är den där Eric?"

"Jag vet inte" svarar jag.

Vilken lögn. Jag vet mycket väl vem Eric är. Tyvärr.

"Alla vet att du har en mycket bättre relation med Josefine än med mig, och det kommer alltid att vara så. Men jag kan se att du inte talar sanning. Du får förklara för henne. Jag vill bara att du ska veta att även fast jag är din lillebror så finns jag här för dig." säger Oliver och ler lite halvt mot mig.

"Oliver?" säger jag och kollar på honom.

"Ja?" svarar han.

"Jag älskar dig. Väldigt mycket. Även fast jag nästan aldrig säger det." säger jag.

Det är sant.

"Jag älskar dig med syrran. Alltid." säger han och kramar om mig.

Jag kramar honom tillbaka och så småningom somnar jag i hans famn. Vilken underbar lillebror jag fått.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Vi har nu anlänt till huvudstaden och har gått av tåget. Hur hittar man här? Jag kollar på klockan. Tre på dagen. Vars är jag?

"Vars är vi?" frågar jag Oliver.

"Haha, vi är på stationen." svarar han.

"Ja men hur kommer vi in till själva city?" frågar jag ovetande. Geometri är verkligen inte min grej. Eller heter det geografi? Jag vet ärligt talat inte.

"Haha seg. Vi tar snabbtåget som går in till T-centralen. Jag fixar biljetter." säger han och börjar gå mot kassan. "Kom."

"Det är bra att du sköter det här Oliver. Du är mannen här."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

"T - centralen!" ropas det ut i högtalarna på snabbtåget. Där ska väll vi av?

"Här ska vi av" säger Oliver och reser sig upp.

Kan han läsa mina tankar? Vad läskigt.

"Haha ska du sitta där hela dagen eller?" frågar han.

"Va? jo, nej såklart inte!" säger jag och skrattar lite.

Jag reser mig upp jag också, tar mina saker och kliver av tåget.