Good girls

Mina hjältar-22

Lisas perspektiv
Alexander skar upp mina lår men skippade mina armar som han så moget påpekat var väldigt intressanta. Vad exat han menade med intressanta hade jag inte en aning om. "Var är jag?"väste jag fram när han lagt undan kniven, en sak var säker..jag skulle aldrig någonsin låta en kniv röra min hud igen. ALDRIG. Han skrattade till och log ett leende som skulle föreställa frestande men i min åsyn inte var annat än motbjudande. Hur hade jag någonsin kunnat vara tillsammans med denna killen? När jag inte reagerade på hans leende suckade han och berättade att jag befann mig i hans morbros garage som tydligen låg någonstans utanför Sydney. Han stirrade på mig och väntade på reaktion men när jag inte sa något muttrade han något, öppnade en dörr, låste den och försvann. Jag drog snabbt fram min mobil och kollade på min enda räddare just nu, batteriprocentet. Till min fördel hade jag hela 57% och det var imponerande med tanke på hur många missade sms och samtal jag hade. Jag ringde den senaste personen som försökt nå mig. Ashton.

"LISA!! SNÄLLA SÄG ATT DET ÄR DU, ATT DU LEVER. DEN JÄVELN HAR VÄL INTE DÖDAT DIG SNÄLLA?? LISA SVARA!! OMG HAN HAR DÖDAT HENNE. Killar hon är d-"skrek Ashton frustrerat.

"Lugn Ashton jag mår bra. Typ.. Men iaf måste ni komma till *adressen* och hämta mig. Jag gör vad som helst, köper Luke en enhörning, kidnappar Calums flickvä-"sa jag och Ashton avbröt mig. "Larsson"sa han med gulligt uttal, vilket fick mina mungipor att åka upp en bit. "Du är en Irwin nu, och det betyder även att killarna ingår i din familj så som jag. Du vet att vi älskar dig och vi kommer aldrig överge dig. Vi är redan påväg mot dig, håll dig lugn bara. Och Lisa, du ska inte kidnappa Calums flickvän. Det har löst sig mellan dem, och Luke har slutat tro på enhörningar den stackarn eftersom ett pucko vid namn Michael berättade att det bara var något i sagor."skrattar han fram. Han säger nått mer och i bakgrunden hörs det hur killarna planerar om de ska bryta upp dörren eller slå sönder garageporten. Det skrattar jag åt och säger:"Sätt på högtalare Ashton, jag har en grym idé. Vad sägs som att ringa på ringklockan istället för att riskera att anmälas för skadegörelse?"skrattar jag. Killarna mumlar nått till svar och Ashton säger att de ser gatan nu så vi lägger på. Jag vill verkligen inte vara kvar här en minut till.
Några minuter senare:
"Det där var grymt"skrattar en röst som bara tillhör en person fram på andra sidan dörren. Michael. Man hör även hur de andra killarna instämmer och jag jublar inombords. Mina hjältar.
"Hittade Calum nyckeln?"hör jag Luke säga innan allt annat bara låter som svagt mummel. Jag reser mig upp från det blodiga golvet som jag suttit på hela denna tiden när låset vrids upp och dörren åker upp. Jag ser genast mina underbara vänner och springer fram och kramar de alla. Mina hjältar.

När vi senare sitter i bilen slår tanken mig och jag kan inte låta bli och fråga. "Vad hände egentligen med Alexander?" Killarna ger mig mystiska leenden men säger inget. Jag orkar inte tjata så jag lägger huvudet mot Michaels axel, eftersom han sitter bredvid mig och ja av ren erfarenhet visste jag att Michael var mysigast på min planet. Jag slöt mina ögon och föll in i en orolig sömn.

---
Hej eller nått.. Jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag har en fråga. Denna bok har några få viktiga händelser kvar och jag har snart tänkt avsluta den, så jag skulle vilja veta om ni skulle läsa om det kom en uppföljare till denna? Om ingen vill blir det ingen.. Nu ska jag återgå till mitt händelserika liv*host*.. och nörda:))
Bye
Bye
Bajjjj;)

Om ni vill ha en uppföljare skulle ni kunna vara snälla säga vad jag skulle kunna förbättra/göra bättre?
Jag älskar er btw<3