Good girls

Jag gillar dig med-24

Michaels perspektiv
Jag såg i ögonvrån hur Lisa gick och svarade i telefonen. Hon såg väldigt lycklig ut, men när personen presenterade sig fick hon ett allvarligt ansiktsuttryck, och när den sade något fylldes hennes ögon med tårar och hon kastade telefonen ner på marken och rusade iväg. Jag och Luke ropade efter henne men hon var redan utanför dörren. Jag och Luke utbytte en blick.
"Efter henne Michael, hon behöver dig."sade han och jag springa. Jag mötte Lisas pappa på vägen ut mot dörren och han gav mig en undrande blick, men jag kunde verkligen inte bry mig. Jag måste hitta Lisa.

Jag hade sprungit i timmar kändes det som när jag kom fram till en väldigt vacker strand. På stranden satt nått ännu vackrare Lisa. Jag hade insett att jag hade känslor för den lilla varelsen när vi "räddade" henne från den där store killen som Ashton slått ner på ett slag, Ashton var stark och när han var arg hade han nån slags extra styrka.
Jag satte mig ner brevid Lisa och tittade upp på himlen. Jag hade ingen aning om vad klockan var, sju skulle jag kunna gissa eftersom det var helt folktomt, vilket var väldigt ovanligt såhär i jultider. Jet tittade på Lisa och mumlade fram ett enkelt hej, hon hoppade till och stirrade på varelsen som väckt henne från hennes dagdrömmar. När hon såg att det var jag mjuknade något i hennes ansikte och hon skrattade till. "Hej"fick jag som svar innan hon blickade ut mot havet. Jag tittade en stund på henne och log mot henne, innan jag också vände blicken mot havet. Vi satt tysta en stund till båda försjunkna i tankar. Tillslut bestämde jag mig för att berätta. Jag skulle säga till denna varelsen att jag var kär i henne, när jag insåg att hon hade kommit hit av en anledning, hon var ledsen. Jag vände blicken bort från havet på henne. "Hur är det?"frågade jag och hon tittade på mig med tårfyllda ögon. Några sekunder senare hade jag omfamnat henne och hon börjat gråta mot min axel. När hon gråtit en stund började hon med ostadig röst börja berätta att hennes mamma dött och att allt var hennes fel. Vilket jag inte trodde på att det var. Vi satt en stund i tystnad innan jag bröt den med att berätta för henne om mina känslor. Hon avbröt mig när jag börjat babbla lite för mycket, en vana jag hade när jag var nervös. Hon tittade in i mina ögon och sa:" Jag gillar dig med, Clifford"innan hon böjt sig fram och låtit våra läppar mötas för andra gången denna veckan.

Julafton
Lisas perspektiv
Det kändes verkligen konstigt att fira julafton en dag senare än i Sverige. Men att fira det med de personer som betydde mest för mig, de enda jag hade kvar och brydde mig om, var allt som betydde någoting. Denna julafton skulle bli speciell det kände jag på mig. Jag hade vaknat upp som vanligt brevid Michael,som jag efter många om och men från de andra killarna frågat chans på. Det hade vart så löjligt att stå så där som man alltid gjorde på lågstadiet, man fråga chans på alla killar i klassen man tyckte var söta och alla svarade ja eftersom det var så coolt att var tillsammans med någon, men Michael hade förhoppningsvis svarat ja för att han gillade mig. Han hade sagt att han gärna var tsm med mig och efter det hade vi vart lyckliga, typ. Jag hade börjat höra röster igen i mitt huvud, inga snälla röster utan röster som jämt berättade om hur ful jag var och att jag borde ta livet av mig. Jag började tro allt mer på vad rösterna sa eftersom att jag fick mycket hat från killarnas fans, vi hade gått ut som ett officiellt på par på söndagen och många hade redan hunnit kommentera min vikt och mitt utseende. Ungefär samma saker som de i skolan alltid kallade mig innan jag åkte hit. Michael visste inte om hur jag mådde, igen visste. Jag behövde oftast inte låtsats vara lycklig i killarnas närvaro vilket var oerhört skönt. Iaf, dagen gick och kvällen kom. Vi delade ut paket,åt och skrattade samt hade kul. Det var en underbar kväll. Men jag kunde inte släppa en kommentar på mitt julaftonsfoto jag lagt ut på min Facebook, den hade cirkulerat i mitt huvud hela dagen. Jag försökte tänka på de snälla fansen som skyddat mig och skrivit tillbaka till personen.
"Kan hon inte bara ta sitt liv så slipper vi se hennes fula ansikte, har ni föresten hört det där att hon dödade sin mamma? Asså jag fattar inte hur Michael kan dejta den bitchen?"stod det. Det var sant alltihop, hur kunde Michael "dejta" mig? Jag hade lagt mig med bara en tanke i huvudet denna dagen.
Den 27 skulle jag göra det.
---
Kapitel 24, mitt lyckotal;))) Så ni får ett liteeee längre kapitel nu va?;) WIIIIIOW.. Hej btw. Kapitlet blev lite konstigt men det är inget jag bryr mig om. Förlåt för dålig grammatik och sånt:) Jag hoppas ni får en fortsatt bra vecka så syns vi;)
Bye
Bye
Bajj!<3