Sånt som aldrig händer ⇢ o.e

Tio

-Vet du vems numret är än? frågade Nadia när vi gick längs korridoren i skolan. Jag tvekade, skulle jag berätta eller skulle jag hålla denna saken för mig själv.
-Ehm nej, sa jag fort och kollade ner i golvet. Nej, jag skulle hålla detta för mig själv. Iallafall ett litet tag, vi får se vart detta ens leder.
-Aha okej synd, sa hon och puttade till mig lite i sidan.
-mm, mumlade jag fram och stannade vid mitt skåp. Jag stoppade in mina böcker i skåpet och stängde det sedan.
✖️
-Vi hörs imorgon, sa jag och vinkade lätt till Nadia när våra vägar skiljdes. Jag ryste till, det började bli kyligt ute. Det var mitten på september och löven hade börjat falla ifrån träden. Det var ganska fint, hösten har sin charm ändå. En notis visade sig på min skärm, Twitter.
"@oscarenestad: girl we should meet next time"
Jag log utav hans tweet och började fundera på om han menade mig. Han hade trots allt skrivit på sms 'låt oss träffas nästa gång'. Tanken av honom gjorde mig glad. En till notis visade sig på skärmen. Ett sms. Från Oscar.
"Tänk om jag sa att jag kommer vara i Eskilstuna om 1 timma"
Jag höjde på ett ögonbryn samtidigt som jag steg innanför dörren. Klockan på mobilen visade 12:00, det var bara 2 lektioner idag då lärarna hade konferens 12:30.
"Jaså vad ska du göra här då?"
Svarade jag och kort därefter så fick jag ett svar.
"Mamma ska till några kompisar tills senare ikväll, behöver inte följa med. Let's meet?"
"Uhm aa visst vart då?"
"Har bara varit i stan så kanske där? Haha. 13:10?
"Aa visst vi ses väl då" jag sprang upp på mitt rum för att titta hur jag såg ut. Håret, kaos. Sminket, helt okej. Kläderna, fine.
Jag borstade håret, fixade till sminket lite granna & sedan kollade jag mig i spegeln igen. Det fick duga. Jag började tänka på Nadia, jag brukar berätta allt för henne. Jag övervägde att berätta nåt om detta. Jag ringde henne & efter ett par signaler svarade hon.
-Jag behöver verkligen snacka, sa jag och började förklara om smsen, indirekten på Twitter & att jag skulle träffa honom. Hon var chockad, men glad för mig, och det gjorde mig mer än glad.
När klockan slog 12:55 så satt jag på bussen in mot stan, jag visste inte ens vart på stan vi skulle träffas.
När jag klev av 14 minuter senare så började jag kolla mig om. Jag såg honom, på rätt långt håll men jag såg honom. Jag kände hur nervositeten började komma åt mig, varför hade jag gått med på detta?
--------
Skrattar vad uselt detta kapitel är, men Aja lev med det😂 åker utomlands snart så vi får se om det kommer något kapitel under tiden då haha. Kommentera & votea 🙊