Sånt som aldrig händer ⇢ o.e

Elva

-Det här är ganska stelt, mumlade jag fram samtidigt som vi gick sida vid sida. Vi gick ut med en liten bäck som rann vid en ganska avlägsen park. Jag hade älskat denna parken som barn, min pappa tog alltid med mig hit. Jag har bara fina minnen härifrån, och sämre kunde det nog inte bli då jag gick bredvid min favorit i mitt favoritband. Hör ni hur galet det låter? Jag satte mig ner vid en bänk som vi nästan hann passera innan jag upptäckte den.
-berätta om dig själv, sa han när han satte sig ner bredvid mig på den vitmålade bänken som verkligen behövde en touch-up.
-ja jo jag heter Josefine, började jag men blev snart avbruten utav Oscar.
-nej men sånt som jag inte redan vet, sa han försiktigt och jag tänkte efter. Vad fanns det att berätta om mig? Jag måste nog vara jordens tråkigaste 16 åring.
-Jag är 16 år, den människan jag ser upp till mest på denna jord är Justin Bieber, pratar inte så mycket med min pappa även fast vi bor i samma hus, klarar mig inte utan musik, älskar glass men hatar köttbullar och jag älskar is té, sa jag och tittade på Oscar som lyssnat under hela tiden utan att avbryta.
-ja vad finns det som du inte vet om mig då? frågade han och skrattade.
-Hallååååå, ja jag är ett fan men jag kan inte allt, skrattade jag och puttade till honom på axeln. Var det såhär han såg mig? Som ett fan som stalkar honom på sociala medier och kan varenda detalj om allting.
-Jag är 17 år, spenderar mycket tid på mitt hår, om jag inte kunde bo i Stockholm hade jag gärna bott i Dalarna där jag brukar vara då och då och jag gillar att umgås med vänner, sa han och log.
-Pinsamt att jag visste allt det där, sa jag och placerade ansiktet i min hand samtidigt som jag började skratta. Han började också skratta. När en tystnad lagt sig mellan oss så satt jag bara och blickade ut över den fina bäcken. Den var inte stor men den var inte jätte liten heller. Den var väl lagom antar jag. Jag drog upp mobilen och kollade Twitter. Mitt flöde var fyllt med bland annat spam till ingen mindre än Oscar och sen vardagliga tweets om något roligt om hänt någon.
-Juste följer jag dig där eller? frågade Oscar och jag kollade upp.
-Haha nae, svarade jag och flinade. Han drog upp sin egen mobil och kollade på min skärm för att se vad jag hette. Han knappade snabbt in något på skärmen och 3 sekunder senare kom notisen 'Oscar Enestad följde dig'.
-Du vet att mina vänner kommer flippa ur nu va? frågade jag honom och flinade. Det är sant, dom skullle flippa ur vilken sekund som helst och börja skriva en massa för att få min uppmärksamhet.
-Då får du väl helt enkelt spela med, svarade han sen och flinade.
-Men pinsamt att jag måste sitta bredvid dig här och låtsas fangirla, sa jag och la huvudet i handen igen. Han började skratta. Hans skratt gjorde mig varm inombords, hela han fick mig att känna mig trygg. Som jag trott så hade notiserna börjat rulla in och jag svarade på dom precis som jag normalt sett hade gjort. Även fast detta inte var normalt på något sätt. Bara tanken på det fick mig att skratta inombords. Vad höll vi egentligen på med?
--------
Kommentera & votea (;