Live Love Laugh - Foscar

Kapitel 2

Oscar's perspektiv

Jag sitter inne på Daff's kontor tillsammans med de andra killarna och Katia. Som vanligt väntar vi på Felix eftersom han aldrig kan komma i tid. Jag börjar tröttna på att vi alltid får vänta eftersom att han inte kan hålla tider. Vi har faktiskt ett jobb att sköta men för honom verkar det bara vara en oseriös lek. Jag brinner verkligen för mitt jobb och det trodde jag att han också gjorde men jag har börjat tvivla på min bästa vän.

Daff tittar bekymrat på mig och jag ger honom ett sorgset leende tillbaks. Han tittar genast oroligt på mig och sedan säger han med orolig röst.

"Oscar, vad är det som bekymrar dig? Du har varit så nere den senaste veckan och vi i Crewet börjar bli oroliga för dig!"

Jag vet att jag inte har varit den glada och spralliga Oscar den senaste veckan och jag skulle ljuga om jag sa att allt var bra för sanningen är att allt är skit just nu! Jag vet inte om jag ska berätta sanningen för Daff när de andra killarna är i rummet så jag bestämmer mig snabbt för att inte säga sanningen.

"Jag mår bra. Det är bara lite mycket i skolan just nu!" Ljuger jag och försöker få det att låta så trovärdigt som möjligt. Daff verkar gå på det eller så inser han bara att han inte kommer få ur mig något för han nickar bara och sedan återgår han till det han gör på datorn.

Medan vi sitter tysta och väntar på att Felix ska komma så passar jag på att kolla Instagram och Twitter i ett försök att bli på bättre humör av Fansens kommentarer men det fungerar inte. Jag känner mig fortfarande lika tom på insidan och stänger av telefonen igen.

"Varför är Felix alltid sen, vi får alltid vänta på honom. Jag orkar inte vänta längre nu!" Gnäller plötsligt Omar och jag kollar medlidande på honom. Vi alla tycker att detta är jobbigt men vi måste hålla ihop och inte börja tjafsa över en sådan liten sak.

Bara någon minut efter att Omar har slängt ur sig att han är trött på Felix beteende så öppnar någon dörren och vi alla vänder oss om. Det är Felix som står i dörröppningen och om jag tolkar hans ansiktsuttryck rätt så ser han ut att skämmas. Jag tror att han har hört vad Omar sa precis och jag kan inte låta bli att känna lite medkänsla men den är som bortblåst när Daff börjar prata.

"Felix du måste lära dig att komma i tid om det här ska fungera" säger Daff strängt och kollar bestämt på Felix. "Du förstör för de andra killarna när du håller på såhär, om du hade glömt det så är det tre killar till i det här bandet"

Jag kan se hur osäker Felix blir av Daff's ord och jag ser även att han skäms över att han kom försent. Jag har aldrig sätt honom såhär osäker förut, han brukar alltid vara den självsäkra killen men nu förstår jag att han verkligen tar vårt jobb på allvar men kanske inte så mycket som han borde för att det här ska fungera.

"Förlåt" Säger Felix och tittar ned på sina händer som ligger i hans knä.

"Okej vi struntar i det nu men du måste bli bättre på att hålla tider Felix!" Säger Daff och han låter mycket lugnare nu än vad ha gjorde för några sekunder sedan.

Vi går bort till studion där vi spelar in musik och jag skyndar mig in i båset där man sjunger för att slippa små prata med Felix och de andra killarna. Det har blivit så stelt mellan mig och Felix på senaste tiden och det beror antagligen på att jag ignorerar honom då jag inte klarar av att prata med honom. Varje gång jag ska försöka ha en normal konversation med honom så är det som att min mun låser sig och jag får inte fram ett ord. Jag förstår inte vad det är för fel på mig, han är ju min bästa vän!

Felix perspektiv

Jag måste prata med Oscar för det är något som han inte berättar för mig. Jag börjar bli orolig för honom och det tror jag även att dom andra också börjar bli. Han är inte alls den pratglada och spralliga killen längre utan han är för det mesta tyst och säger bara något om det verkligen är nödvändigt.

Oscar kommer ut från det lilla båset där man sjunger och Ogge går in och ställer sig framför micken. Oscar sjunker ned bredvid Omar i den andra soffan och jag kan inte låta bli att känna en våg av avundsjuka skölja över mig. Jag vet inte varför jag blir så avundsjuk på Omar som får sitta bredvid Oscar men något fel är det ju eftersom jag reagerar så stark.

Även Ogge kommer ut från det lill båset efter en stund och jag passa på att gå in där innan Omar hinner säga något. Jag ställer mig framför micken och sätter på mig de stora hörlurarna så att jag kan höra melodin till låten. Daff gör tummen upp till mig och sedan strömmar musiken ut i hörlurarna. Texten sitter på väggen framför mig och jag börjar sjunga mina delar av låten, det är en balad som sticker ut från det vi har gjort tidigare och jag tycker om den - den är speciell på något sätt!

Musiken dör ut i hörlurarna och jag tar av mig dom innan jag går ut till de andra killarna igen. Omar går förbi mig och in i båset där jag nyss stod. Jag sjunger ned i en av sofforna och tittar på de andra killarna. Båda två sitter och är djup fokuserade i sina telefoner, jag är så sjukt arg på mig själv för att jag har varit så självisk och bara struntat i att dom andra faktiskt sitter och väntar på mig medan jag sover eller springer efter en buss.

När omar kommer ut så sätter han sig också i soffan och ta direkt upp sin telefon. Daff kommer ut och säger att vi får en kort paus eftersom att han ska kolla om allt sitter i låten. När Daff går tillbaks och stänger dörren efter sig passar jag på att få killarnas uppmärksamhet.

"Jag måste säga en sak killar!" Säger jag med skakig röst och det hörs tydligt att jag är nervös. Jag har ingen aning om hur dom kommer reagera men jag hoppas dom är positiva.

"Vad är det Felix?" Säger Ogge trött och lägger undan telefonen. Nu tittar även de andra upp och dom lägger också undan sina telefoner. Att det var så enkelt att få deras uppmärksamhet trodde jag inte men jag samlar mig snabbt och börjar prata för att dom inte ska sluta lyssna på mig igen.

"Jag vill bara säga förlåt för att jag kommer sent så ofta. Jag trodde inte att ni tyckte det var så jobbigt men jag ska absolut bli bättre på att hålla tider. Jag hoppas ni förlåter mig för ni är mina bästa vänner och..." Jag hinner inte avsluta meningen innan Ogge börjar prata.

"Vi är inte arga på dig Felix! Det är lugnt alla gör misstag men jag uppskattar om du försöker komma i tid framöver" De andra nickar instämmande och ler.

Varför säger Ogge alltid så kloka saker. Han låter alltid så vuxen när han pratar och han kommer alltid med så vettiga svar. Jag blir lättad över att dom inte är arga på mig men jag förstår att dom vill att jag ska skärpa mig. Jag ler och sedan reser jag mig upp och sträcker ut armarna. Killarna förstår vad jag vill och även dom reser sig upp.

Vi omfamnar varandra i en gruppkram och jag kan inte låta bli att le - dessa killar får mig att må som bäst!