Half a Heart

TVÅ

I somras hade det alltså gått två år sedan mitt liv förändrades totalt. Jag hade hunnit haft ett förhållande/någonting liknande med Harry, jag var verkligen dökär. Men efter en tid tillsammans kändes det inte rätt, även om jag fortfarande älskar honom. Vi är iallafall fortfarande kompisar och kan umgås utan konstigheter. Missförstå mig inte nu, men efter ett tag började jag och Cameron istället träffas. Jag vet inte om det var för att jag verkligen började bli intresserad av honom eller om jag bara ville försöka gå vidare... men det visade sig blandas in starka känslor mellan oss och idag är vi jättelyckliga med varandra. Jag tänker jätteofta på Harry, han verkar alltid så nere nu för tiden. Ibland känns det verkligen som att det är mitt fel. Men vad ska jag göra när jag har en ny pojkvän plus att vi båda bestämde oss för att det inte längre fungerade? Jag saknar honom väldigt mycket iallafall, det vet jag. Men det är min lilla hemlighet, det får inte ens Niall veta. 

Med tanke på förhållandet jag och Cam har så har jag träffat alla hans kompisar där borta i USA, Nash, Matt, Hayes, Taylor osv. Men dem jag pratar med är bara Matt och Nash. Det är bara väldigt jobbigt att Cam bor så långt bort... det kostar betydligt mer att flyga till USA än till London så vi kan inte ses så jätteofta. 

Nu var det iallafall alldeles strax julafton men ingen snö syntes till. Jag var hemma i Sverige för tillfället men funderade på att åka till London och fira julen med Niall istället eftersom att min mamma och pappa inte brydde sig om någonting nu för tiden. Niall hade blivit min allra bästavän väldigt fort, vi umgicks jätteofta och jag kom ofta till honom på helger och lov. Louis, Liam och Zayn träffade jag inte lika ofta eftersom att dem umgicks med sina flickvänner på sin fritid. Jag, Niall och Harry brukade däremot ofta hitta på saker tillsammans. 

Jag satt i soffan i vardagsrummet. Mamma var som vanligt inte hemma. Jag åt mina rostade mackor och slängde en blick mot TV bordet där min mobil låg och laddade. Det var då en tanke slog mig, helt plötsligt. Louis fyller år om två dagar! Jag flyger upp ur soffan som jag suttit i hela morgonen, jag greppar mobilen som legat på laddning ett tag. Louis var säkert med Eleanor någonstans och jag ville inte störa, men det är klart han måste få ha något slags firande! Jag slog mig ner i soffan igen och letade upp hans nummer och sedan hade jag mobilen tryckt mot örat.

"Hi Maya! How are you?" Svarade han glatt.

"Hi Loui, i'm fine thanks!" Började jag men fortsatte direkt efter. "Look, i dont wanna disturb you but we have to plan your birthday!" Jag hörde hur han skrattade.

"You're completely insane, I'm not having a party." Skrattade han igen och jag började le.

"Please!!! It will be fun, i promise! Otherwise I'll invite people and we will suprise you." Flinade jag.

"I hate you right now." Skrattade han. "And, you know it's not a suprise if you've told me." Fortsatte han med en retsam röst.

"Me and Niall are in a very dramatic party mood. Please let us have fun." Sa jag lugnt och försökte låta allvarlig men brast ut i ett litet skratt.

"Oh my god. Okay. Let's throw that fucking party." Skrattade han högt. 

"Thank you sooo much!!! Love ya bro, talk to you later." Sa jag glatt och han skrattade igen.

 "Love you too, little sister." Svarade han och så la vi på.

Åh jag hade verkligen längtat efter att få träffa alla killarna igen och ha lite roligt!! Det var en sån tur att jag var 18 och inte yngre. Jag sträckte ut mig på soffan och funderade över vad jag skulle göra. Det var julafton om två dagar och jag visste att varken mamma eller pappa skulle fira något, dem skulle inte göra någonting. Det kanske skulle vara bra att åka till Niall ändå. Jag drog fram mobilen ur tröj fickan igen och knappade in Nialls mobilnummer som jag lärt mig efter alla gånger vi pratat telefon. Han svarade direkt.

"Hey my favorite girl!" Utbrast han och ett leende letade sig fram på mina läppar. 

"Hi!" Svarade jag. "Uhm... I was kind of calling because..." började jag.

"What's up? Is something wrong?" Frågade han bekymrat.

"No! No nothing's wrong!" Försäkrade jag honom om innan jag fortsatte. "Look, I'm kinda all alone on Christmas and -" började jag men han avbröt mig.

"Then come to me!" Sa han och jag blev så glad.

"Thank you so much. Are you sure?" Frågade jag osäkert och satte mig upp i soffan.

"Of course I am. You're always welcome to me." Sa han och skrattade lätt. "I will book a ticket for you" Fyllde han i.

"Great, thanks Niall." Sa jag och log. Min bästavän var verkligen bäst.

"Tomorrow?" Frågade han och jag hörde hur han rotade runt bland något.

"Yeah, perfect. I will call you back." Sa jag och reste mig upp.

"Good, bye babe" sa han snabbt och så hördes pipet som betydde att han lagt på. 

Jag gick in i mitt tråkiga rum och öppnade garderoben, drog ut massa kläder. Brydde mig inte så mycket för jag hade en del i London också. Sprang till toan och hämtade allt jag behövde och så hörde jag ytterdörren slås upp. Nej. Det var mamma.

"Vart fan ska du?" Sa hon irriterat när hon stod i min dörröppning.

"Till London" Mumlade jag och fortsatte trycka ner min packning.

"Jaja. Okej." Svarade hon ointresserat och vände sig om och gick.

Hon brydde sig verkligen inte ett skit om vad jag gjorde. Aldrig. Nu var det bara att invänta morgon dagen då jag äntligen skulle få åka härifrån.