Likvandrarna

Rälsar till evigheten

Det var aska i luften, små gråa partiklar som dansade tillsammans med de gula lågorna. Doften av bränt kött fyllde näsan och gjorde en spyfärdig, överallt omkring dem låg passagerarna utspridda. Hade det inte varit för att tågvagnen stack upp ur sjön så hade man aldrig trott att de brinnande klumparna av förvridet kol en gång hade varit män och kvinnor. Ett barn med halva ansiktet bortsmält låg i vad som hade varit en barnvagn med sin lilla hand utsträckt efter en nalle som nu inte längre var mer än en brinnande hög av bomull och tyg. Smaken av blod och spya spred sig i munnen och Erik vände bort blicken från den fasansfulla scenen framför sig, var är hon tänkte han för sig själv. Allt han hade sett för en sekund sedan bleknade bort när en tanke tusen gånger värre uppdagades för honom. Tänk om hon inte klarade sig? Erik började febrilt krypa rundor i smält och glödhett bråte i jakt för det enda som han brydde sig om, Sarah. Ett tyst jämrande fick honom genast på fötter och han sprang bort till ett par tågsäten som hade fallit ner på en äldre kvinna och kluvit henne på mitten, det var samma kvinna som hade sagt till konduktören att vi inte hade några biljetter. Erik kände ingen skadeglädje gentemot kvinnan men han kände ändå ett litet rus i kroppen som han konstaterade måste vara adrenalinet efter kraschen. Han hörde någon jämra sig igen och insåg att det inte var den kluvna kvinnan utan att det låg någon mer under sätena, han såg en hand sticka ut från andra sidan. En hand som bara kunde tillhöra någon stark, händer som lyft många portar och avfyrat många vapen. Händer som även var en kvinnas, en kvinna vid namn Sarah.

Erik bara stod där, han kunde inte tro det. Sarah hade alltid haft det som Erik såg som sin största fördel, en oändligt stor tur. De hade klarat sig ur knipor som andra antagligen dött ur, han tänkte tillbaks till den gången de hade rymt från ZyxiSpells avdelning för högbegåvade ungdomar och bestämt sig för att börja om på nytt. Sexton skruvar med platt huvud, en stjärnskruvmejsel, en rulle maskeringstejp, ett fälgkors och en bryllébrännare hade varit deras väg ut från ett av de mest säkra avdelningarna av stället som hade fått namnet rymdkyrkogården. Åttiotre procent av alla "elever" hade "försvunnit" under utvecklingsstadie 3. Stadiet som innebar full myteriet av skelettet och muskelmassorna i kroppen. Nödvändigt för att klara trycket i rymden utan skyddsdräkt, Erik ville minnas varenda liten detalj. För ju hemskare det var desto lättare såg nuläget ut att vara. Ett metalliskt skrapande väckte Erik ur sina tankar, Sarah hade lyckats kravla sig ut ungefär till hälften från hålet tågsätena gjorde. Om du inte slutar att stå där och dagdrömma om mig i bikini kommer jag slå in skallen på dig när jag kommit ut stönade Sarah. Dig i bikini, det låter inte som en dålig idé svarade Erik tankspritt. Jag lovar dig, en vacker dag kommer jag att tröttna på dig och mörda dig. Därför sover jag alltid med ett öga öppet sade Erik med ett leende på läpparna medans han hjälpte Sarah ut ur hålet.