Vatten Monstret

Kapitel 1

Det var en lång bilfärd kvar. Det var mörkt ute och jag såg månen utanför bilrutan. Det var mörkt och varmt i bilen. Skogen var obehaglig. Den var stor, mörk och lång. Jag visste inte vad som fanns där inne i mörkret bland alla granar. Vi var på väg till det nya huset. Eller snarare en herrgård mitt ute i skogen. Mamma hade visat bilder på herrgården och därför visste jag. Det kändes tråkigt att inte ha någon granne. Men 3-4 km bort låg det några hus. Någon i skolan bodde kanske bodde där. Då kunde hon alltid cykla dit om hon skulle få en kompis där.

 2 timmar hade de åkt nu. Jag såg en stor spöklik herrgård. Jag vet inte varför jag tittade in i fönsterna på den vänstra flygeln, men det gjorde jag. Det var becksvart. Helt plötsligt såg jag genom bilrutan något som skymtade i ett annat fönster på den högra flygeln. I den högra flygeln var det ett lyse med något svart som såg ut som en människa som rörde sig i ett av fönsterna på andra våningen. "Men ingen var ju inne i byggnaden?" Tänkte jag om och om igen. Det var hela 3 våningar och en vind. Jag gick ut i mörkret och då såg hon den bredvid den vänstra flygeln. Den svart mörka lilla sjön bredvid herrgården. Usch, jag gillade den inte. Det var något med den. Jag var ju rädd för vatten men detta var något annat... Något som verkligen inte skulle finnas.

Dem gick in i herrgården. Det var ganska fint där inne. Men det var för stort. Jag gillade inte att det var så stort. Men ganska coolt ändå om hon inte skulle bo där. Jag var glad att hon skulle bo i vänstra flygeln men ändå inte. I vänstra flygeln hade jag utsikt mot sjön. Men det jag var glad för var att i den vänstra flygeln hade jag inte sett någon läskigt varelse, ande eller annat övernaturligt.

Jag valde rum 227 på 2 våningen. Rummet var väldigt fint. Det var nästan lite kungligt. Det var lite därför jag valde det. Jag tog 3 fotsteg in i rummet med sin röda resväska och sin svarta gympa väska. På stolen var det en märklig sak. Det var en docka. Det hade en marinblå klänning med stora obehagliga ögon. Jag stod och stirrade på den en lång stund. Jag lyckades släppa blicken från dockan. Jag släppte väskorna på golvet och sprang och hoppade i sängen på rygg. Det var en fin stor mörk röd dubbel säng med ett tag ungefär med några gulddetaljer. Den var så skön som en säng kan bli. Jag slog en blick på dockan igen, den stirrade mig rakt in ögonen. Jag vart obehaglig snabbt av dem där stora ögonen. Jag tittade ut genom fönstret nu. Där var svartsjön. Den var verkligen kolsvart . Lika kolsvart var det i skogen.

Mamma och pappa hade lagat lite middag. Jag gick ned och vi hade en trevlig middag. Nu tänkte jag på svartsjön och dockan igen. Mamma frågade om jag gillade rummet. Jag sa att det var en grej som jag undrade varför den var där. Om någon kanske glömt den där. Theodor kom tjurskalligt ned. Mamma sa bara att hon inte visste något och att jag fick den. Det var dags att sova för klockan var mycket. Godnatt sa jag till pappa och mamma och gav dem en kram. Theodor var en jobbigt bror om man säger så. Jag sa godnatt till honom men ingen kram. Det fick jag inte ens.

Jag gick upp till mitt rum. Det knakade i trappan när jag gick upp. Jag gick in i rummet och sjönk ned i min säng efter en lång dag. Jag tog fram ett foto av min bästa vän ur min väska. Hon hette Sally. Jag tittade på henne en lång stund. Jag hoppades att vi skulle synas snart. Massor tankar flög om kring i huvudet på mig. Kanske kunde Sally flytta in i herrgården med hennes familj? Vi kände varan väldigt väl allihopa och vi hade många lediga rum. Eller kan dem bo här i någon vecka bara. Det var ju trots allt tre timmar och en halv timme dit. Jag släppte mina tankar och ställde fotot på Sally med en guld ram omkring på nattygsbordet. Jag var noggrann med att borsta tänderna varje dag och kväll och höll det alltid rent och fint i mitt rum. Men nu var det inget att städa. Jag släckte lampan och la mig i sängen för att sova. Hon somnade fort.

Timmarna gick. Jag vaknade mitt i natten och kände bara hur min kropp styrdes av sig själv. Jag gick mot dockan. Jag kände hur jag tog upp dockan och kramade om den och sa Jag älskar dig. Nu gick jag ut ur rummet. Smög ned för trappan och gick ut i mörkret genom ytterdörren. Jag tog sikte mot svart sjön... Jag gick rakt mot den. Jag kunde inte stanna. Mina tunga klumpiga fötter bara fortsatte och fortsatte steg för steg att gå mot sjön...