Anonymous

Prolog

Okänd's POV

Jag kände pulsen stiga, jag sprang så fort jag bara kunde. Att känna en känsla jag aldrig känt förut var skrämmande, det kom som en krypande känsla. Som fick hela adrenalinet att ta i för allt man hade. Känslan växte och jag orkade inte längre. Jag hade sprungit igenom skog och korsningar, vägar som aldrig verkade ta slut. Känslan som fick ordet "Panik" att bildas. Jag smakade på ordet. Inget jag någonsin känt förut. Jag kollade bakåt och såg sedan att dom var borta. Dom som jagat mig var inte där längre. Men jag slutade inte springa innan jag var i säkerhet. Jag kom fram till en lägenhet. Allt var mörkt. Allt utom en slinga av ljus som letade sig fram i ögonvrån till mig. Det var en tjej som satt uppe. Mitt i natten. Hon var vacker. Jag skulle få tag i henne allt. Tänkte jag medan jag hånlog för mig själv. Snart så...

• • •
Casey är en tjej på arton år. Hon har mörkblont hår. Det som får alla killar att smälta. Eller är det hennes ögon som är blågröna och gnistrar som diamanter. Hon är blyg. Men hon kan ju bli kaxig när det väl gäller. Hon ska börja college. Det hon inte vet om är att hon är övervakad hela tiden. Även om hon inte vet något. Hon känner sig iakttagen... Men hur? Och från vem?