PANG! Jag vaknar med ett ryck, kallsvettig och rädd. "Det var bara en dröm Emma" säger jag och försöker lugna mig själv. Jag kollar på neon-siffrorna i taket. 03.27 står det. Jag reser mig upp och går till köket för att ta något att äta. Just nu har jag lov men jag börjar skolan igen om tre dagar. Ugh, Jag vill inte gå till skolan igen, jag orkar inte gå och vara trött hela dagen bara för att man måste vakna tidigt. Jag hör att någon kommer gåendes ner för trappan, det är Anton, min bror. "Varför är du uppe nu?" frågar han men jag svarar inte. Istället kommer han och kollar intresserat på vad jag gör. "Vad gör du?" frågar han tillslut och jag kollar på honom med en frågande blick. Han skrattar och ett leende sprider sig på mina läppar, jag vänder mig om och kramar honom och han kramar snabbt tillbaka. Jag har verkligen världens bästa bror.
"Drömde du igen?" frågar han och kollar mig i ögonen. Det är som att han kan se rakt igenom mig, det är som att han vet vad man tänker eller känner. det är nog det som är det bästa med honom.
"Drömde du igen?" frågar han en gång till och kollar på mig på samma sätt som innan.
"Ja" svarar jag kort och han förstår precis vad jag menar."Pappa" säger jag lågt och hest. "Jag drömde om pappa" han kollar på mig med sorgsna ögon och drar in mig i en stor kram. "Han har det bra nu Emma, det vet du" säger han och drar handen längs ryggen på mig i ett lugnande tempo.
Vi står så en stund i tystnad och tårarna forsar ner för kinderna. Jag låter dom göra det, jag försöker inte hålla dom inne, för det är pappa det handlar om. Han dog i cancer för ungefär tre månader sen, därför är sorgen fortfarande ganska stor.
"Du måste gå och lägga dig nu" säger han med ett litet leende på läpparna, jag nickar och han drar tummarna under ögonen på mig så att tårarna försvinner . Jag gråter inte längre. Han pussar mig lätt på pannan och jag går och lägger mig igen.
Det var mitt första kapitel och jag brukar inte skriva så mycket men jag hoppas att ni tycker om det ändå<3
ESTÁS LEYENDO
In love with a player
FanficEmma är en helt vanlig tonåring på 16 år. Hon brukar inte vara speciellt blyg av sig, men allt det förändras när den nya killen börjar. Varför blir hon stum varenda gång han går förbi? Och vem är den "mystiska" mannen som förföljer henne?